Några tankar från svunna tider…

Jag får till min förvåning ibland gillanden eller kommentarer på facebook från vilt främmande människor. I höstas var jag ju relativt aktiv (för att vara jag) på en hel del sidor på facebook som rörde antingen Fas 3, sjukskrivningar, eller SverigeDemokraterna och deras politik, eller snarare ickepolitik och icke-demokrati. Ibland kände jag mig tvungen att störta in i debatten. Den här aktuella gången gällde det ett upprop om att  ta en diskussion med SD om invandringen:

”…. Att människor är outbildade och ”korkade” är sällan deras eget fel. Att de är arbetslösa, ofta pga detta och pga att de har haft en dålig start i livet, är ofta inte heller deras fel. Det är i gapet mellan att känna sig som ett offer och att själv ta saken i egna händer, som SD kommer in och förklarar hur allt hänger ihop på sitt populistiska vis och de tror att de på detta sätt kan rättfärdiga åtminstone sin egen utsatta position i samhället. ”Det är inte mitt fel att jag är arbetslös, fattig och sjuk, det är invandrarpolitikens fel och fanns inte invandrare, fanns inte problemen”.
På 30-talet skrattade man åt Hitler och trodde aldrig i livet att han skulle få någon makt, för han ansågs vara en löjlig figur, helt enkelt. Underskatta aldrig någon människa, det kan slå tillbaka. Att bemöta människor med hädelser ger dem som redan känner att de har låg status revanschlust. Bara en klokare välfärdspolitik kan rädda alla människor inklusive invandrare och SD-folk. I samhällen där klyftan mellan samhällsklasserna är som minst är också främlingsfientligheten som minst.
Vårt samhälle och vi som har röstat har redan tidigare bidragit till dagens läge. Det är inte bara SD:s fel att situationen har uppstått!….”

Och har fått en kommentar (kanske flera, men åtminstone 8 gillanden) från en för mig okänd människa:

  • Camilla Roll vad bra du skriver. Det
    finns inte mycket att tillägga. En klokare välfärds politik måste vi bara ha.
    Som det är nu så kommer det att gå käpprätt åt skogen. Pengarna räcker inte
    till. Fattiga blir bara fattigare. Sjuka får ingen hjälp. Begränsa
    åtminstone invandringen tills vi får råd. Vad hjälper det alla oss i Sverige om
    Näringsliv och banker och politiker tar mer och mer pengar. Där måste vi börja
    och få stopp på dessa snyltare. Sedan allting ordnat upp sig är det väl bara
    att återgå till dagens invandring eller öka den om det finns pengar. Nu ställs
    invandrare mot infödda och det älskar väl politiker m fl. För då kan de lugnt
    fortsätta sitt penningfrosseri.

Och jag känner en väldigt stor glädje i att någon eller några faktiskt diskuterar viktiga saker på nätet. Just det  här upppropet om att diskutera rasism, gillades av runt 1500 personer. Kom sen inte och säg att att nätet är dåligt för de mänskliga kontakterna. Det är just genom detta spånande och diskuterande som människor kan komma överens inom och utom nationsgränser. Kanske att det såsmåningom kan ge en större global, ekologisk förståelse i sinom tid ? Jag säger inte att det blir så, men jag undrar när,  och om vi hinner innan det är för sent? (Och tänk på den Nord-Afrikanska revolutionen!)

För vi måste! Måste vi inte det?

I skrivande stund: Carmen på TV.  Aldrig viker hon sig. Aldrig ger hon sig. Denna fattiga tobaksfabriksarbeterska. Fattig men stolt dör hon hellre än att ge sig till fel man. Den man som ville ha henne men inte fick henne, dödade hellre den kvinna han älskade än att förlora sin heder.

Är detta kärlek? Kan det jämföras med att älska sitt land och att dö för det?  Nej! I Carmens fall dör inte mannen för sin kvinnas skull utan han låter kvinnan dö för hans skull. Det är ju ädelt?! Ungefär lika ädelt som att låta ettt land dö för att ens egna tillgångar inte ska försvinna. Att offra en själ för en snöd vinning. Men kanske tar jag nu i ? Borde vi lyssna till de sällan hörda? Ja! Men inte till dem som tillskansar sig utrymme på andras bekostnad. Som är aggressivt förbannade på dem som inte har haft ett val. Arga på dem som tar deras städjobb, deras jobb på sjukhus som biträden. Som kanske har utbildning som läkare, lärare, journalister, arkitekter, konstnärer, musiker, men som tar fattiga, infödda svenskars jobb som taxichaufförer, affärsbiträden, administratörer. Det finns ett hot, men det finns också ett hat mot alla som har kommit upp sig och blivit bättre. Mot alla som har fått det bättre. Ett hat mot alla oss som inte känner oss hotade av den invandrande befolkningen, utan som snarare ser den som en tillgång och som en utmaning.

Jag tar tillbaka. Kanske är det just alla dessa arga unga män, och en del kvinnor, som vi bör och måste lyssna till ? Annars kommer vi aldrig vidare, om vi bara går i clinch utan ömsesidig förståelse. Att förstå är ju inte samma sak som att hålla med om hur saker och ting ska lösas. Att förstå och känna empati är ju bara djupt mänskligt. Om man och kvinna kan lyssna och sedan dra slutsatser därur vore det mycket vunnet. Och kanske kan blodspill undvikas? Som i Carmens fall…

Carmen dog för sin kärlek. Kanske kan vi slippa blodspill för kärlek till vår nästa? Det spörs…

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s