Midsommardagen är aldrig störst…

Den största dagen är en dag av törst….

Nu närmar vi oss den mörkare delen av året med stormsteg, men vem kan säga att målet för vår strävan är en juldag om 6 månader. Ingen kan sträva mot något så dunkelt och avlägset. Alltså stämmer dikten bättre än verkligheten. Att bryta sitt bröd i all hast…Det är inte målet, det är vägen som är mödan värd. Att en junikväll titta ut över en stilla fjärd utan minsta krusning kan kanske vara ett mål så gott som något, men många ilar ändå förbi för att få se något ännu häftigare, kanske…

En betraktelse över livets gång medan den glider förbi bakom din rygg. Vad finns annat att göra än att försjunka i just det som syns och hörs för tillfället. Vad var det jag skrev här om veckan? Det är nu, nu, nu!

Och medan jag skriver…och medan jag tänker….att fokusera på det man vill, det man borde, och det man känner för, det är lättare sagt än gjort, för visst känns tiden flyktig – och vi med den?

Lika bra att börja tänka på juldagen, med andra ord, annars missar man väl den också…;-)