Klara, Färdiga….Gå!

Imorgon gäller det:

Alla midsommarfirare far till stan för att jobba, och jag stannar kvar på landet. Jo, katterna har en viss del i det hela. Känns trist och onödigt att dra in till en varm stadsvåning på 72 kvadrat när man har ett tunnland att spänna sin muskler och vässa sina klor på här. De gillar ju framförallt inte själva transporten, även om den nya motorvägen har gjort vägen både snabbare och rakare.

Men den största anledningen för mig är min ”mission”. Jag kan inte gå och vänta på att andra ska ge mig den tid jag aldrig kan få, i mitt vanliga vardagsliv. Däremot har jag ju 3 veckor av mitt långa sommarlov att bolla fritt med. Och nu är vårt lilla keyboard redan på plats här.

Nu ska jag göra den. Inspelningen som ska möjliggöra min egen lilla ”matte språk–rörelse- musik- pedagogik- gränsöverskridande” pryl. Ni som har följt mig de senaste 4-5 åren vet ungefär vad jag dillar om och ni andra kanske kan få en inblick så småningom. Men det handlar om att jag ska tillverka ett läromedel för de yngsta eleverna i skolan som både ska höras och synas i viss mån, men som framförallt ska inbjuda till inlärning via musik och rörelse. Ramen och idéerna finns…nu är det ”bara” musik och tillhörande dans/rörelse som fattas. Men om jag börjar  är det alltid lättare att fortsätta än om jag aldrig har börjat. Räknar med att hinna göra ungefär 5 spår, eller låtar och då har jag kommit på god väg. Två låtar om dagen  ´(utom helgerna) i två veckor. Sen ska det justeras och kanske tänkas om. Rörelser och annat ska finslipas. Hinner jag bara en är det ju bättre än ingen. Förra sommaren satt jag ju här på landet och skrev och gjorde en låt på två dagar, inklusive en liten film. Då var det ju på skoj, men jag räknar med att detta ska bli kul också, för tycker inte ens jag det kan jag inte förmedla något till barn och/eller andra pedagoger.

När jag väl har testat på några barngrupper i höst får jag gå vidare och prova med vuxna, och om allt går bra kan jag sen kanske hitta ett sätt att få projektet att gå i hamn rent ekonomiskt…så att jag kan söka projektpengar och fortsätta lite mindre ”indie” men lite mer  proffessionellt.

Om det inte skulle visa sig vara gångbart? Ja, då är det väl bara att lägga ner….fast jag skulle nog ångra mig bra mycket  om jag aldrig hade gett det en chans.

Våren 2007 kom idén första gången. Nu efter 4 år har jag bestämt mig att försöka på riktigt, utan att skylla på alla omständigheter som eventuellt sätter käppar i hjulet. Nu är jag redo!

Snart kommer ni följdaktligen att kunna titulera mig som, inte bara  ”Indiepoppare”, utan även ”Indiepedagog”. 😉

Förra sommaren indieanfall visas nedan, men kommer förmodligen inte likna nästa indieanfall ett dugg…håll till godo, så länge! 😉