….”väckan”…höll jag på att skriva – ren felskrivning – och sen …”växan”…. (innan det blev ”veckan”)
Sannerligen två sidor av samma mynt.
Första veckan:Nu har jag producerat fem musikspår.
Andra veckan: Försökte utveckla utifrån det jag hade. En del gick bra, en del inte alls. Gjorde vissa avvikelser från ämnet såsom att skicka in bild till fototävling, som jag ju skrev om i förra numret.
Tredje veckan: Nu måste alltså vissa mått och steg vidtas. Ska jag gå på djupet med en eller två av låtarna för att liksom statuera exempel, eller ska jag försöka göra en grovplaneringe av hela konceptet från Noll till Fem? På en vecka? Kan jag hinna något överhuvudtaget när människor (mina släktingar) nu börjar checka in och ut som tågen på en central. Några ska med Gotlandsfärjan och ska upp tidigt, några kommer inseglande i kvällningen och ytterligare några landar i kväll för många veckors semester.
För mina vänner här och på facebook och även irl kan det vara lätt att berätta om Projektet med stort P, men för mina nära och kära släktingar….?
Jo, det går nog bra. Men det känns lite mer ….lite för mycket, helt enkelt. Och att ta tid till det när de är här…Fast de tycker säkert att det är bättre än att jag sitter med facebook eller nån blogg…
Spelar roll! Jag gör ju det här för mig och för att jag någon gång vill se om det går att sjösätta. Från ax till limpa, typ…
Men det här med att vara väck eller växa?
Om torka och stiltje råder?
Det är kanske bara på ytan…innerst inne råder febril aktivitet…tror jag. 😉
Time in Stockholm 
Tid 