På morgnarna när det är som varmast på vår altan (utom när det regnar) – sprudlar idéerna i min hjärna. Jag skriver för att få några hållpunkter. Lyssnar till musiken jag redan har producerat för ändamålet…testar, skriver om, nya rim, nya rörelser…skriver upp, testar…och…ingenting funkar. Allt går för fort – för mycket att komma ihåg, för många ord, för lite konstruktiva´rörelser som sätter pulsen, rytmen orden och meningen i rätt rörelse i kroppen. Det blir till att skala av och skala ner. Vi tar om`et igen.
När det regnar sitter jag som förhäxad och glor. Inte in rörelse, inte ett ord faller mig in och ut på pränt. Bara sitter, begrundande, undrande om jag någonsin ska få denna koloss i gungning…eller blir det på lerfötter. Kanske bra att inte ens försöka de regningaste dagarna, vid närmare eftertanke…
Men ändå är det roligt att vara i färd med något. Att ha en riktning och ett mål att sträva mot. Så mycket lättare att sjösätta en båt med skrov än en utan. Något att hålla sig i när det blåser. Och kanske, kanske, kan jag till och med finna vettiga stunder i höst då jag kan slipa på fernissan…;-)
Men att uppfinna ett ”universum” kan ju inte vara så lätt ens under tre varma försommarveckor i en sommarstuga på landet, men det underlättar när tiden, inspirationen, ljuset, värmen och ledigheten är med en. De tre veckorna har gått då jag skulle rådbråka min fantasi, min musikalitet och pedagogiska kunskaper på egen hand. Nu är vi två i stugan med gemensam semester. Stunderna blir färre och smärre, men det poppar upp och jag rusar fram till boken – anteckningsboken och noterar. Sen ser jag efter några dagar att det inte passar in, att det inte funkar rytmiskt eller i kombination med resten, men jag har ändå prövat, provat någonting och det är bra även om jag sen har förkastat det.
Detta att göra något är så mycket bättre än att inte ha gjort något. ”Att vara ute i ogjort väder”? Undrar var uttrycket kommer ifrån. Men det känns passande för tillfället även om jag känner att jag får klura på det lite till…
Lyssna HÄR så länge. Denne man är minsann inte ute i ogjort väder…Man blir bara lugn av det sättt han spelar på och av den musik han spelar…
Så ”coolar” jag ner mig lite för att ta sats en annan dag, hämta andan – för att och sjunga ut! Så får man se om det kan bli lika förandligat och förevigat härligt. I alla fall kan man ju ha en strävan…=)
När jag var ung och började sjunga i riktigt bra körer, sa körledare och kompisar att det är bättre att sjunga ut, även om man inte är helt säker….då hör både man själv och omgivningen vem som sjunger fel, och om man sjunger rätt, kan de som är osäkrare hänga på, för de hör ju då hur det ska låta. Klart att man inte får överrösta alla, men heller inte sitta och mesa med sin röst. Då sker ingen utveckling.
Jag borde ha tagit med mig den kunskapen och vetskapen – jag har ju märkt att det funkar – in i mitt övriga liv … framförallt arbetsliv … men sent ska syndaren vakna, eller nåt…;-)
Time in Stockholm 
Tid 