Just precis. Jobbet börjar. Sommaren slutar, åtminstone tillfälligtvis. Det lär ska regna hela dagen, och jag som har längtat efter min cykel. Det åtminstone, är anledning nog att fara till jobbet. Det ger liksom livet en slags mening att rulla iväg och andas in luften i ”naturen” utmed Årstaviken, frusta över västerbron och sen bara göra den sista lilla etappen extra snabbt för att hinna in under målsnöret innan det är försent. Då känns det som om jag har gjort något vettigt av min dag oavsatt vad jag tar mig för på jobbet. Men att sitta på tunnelbanan…? Jag har tagit för vana att ta ett foto av Karl IV Johan till häst vid Slussen (statyn, alltså), nästan varje dag under förra vinterhalvåret, men det kan jag ju inte göra år ut och år in.
Behov av omväxling är större än så. Och på det sättet kan man ju säga att det blir omväxlande att inte längre sitta på landet dag ut och dag in och titta ut över fjärden, men det kan faktiskt erbjuda en större omväxling än så. Dessutom får man mycket stimulans av alla släktingar och vänner som passerar under tidens gång, för att inte tala om de korta resor vi har gjort till Gotland och Göteborg. Väderomslag har sommaren också bjudit på. Det har varit en strålande tid, och jag önskar nu bara inte att vi ska behöva gå in i höstmörkret redan nu.
Men hur som helst blir sommaren ett fint minne av ett pågående liv i ständig rörelse. Från start, med mig själv och mitt projekt, som ensam dam på täppan, till den stora finalen sista veckan då alla stugor var uppbokade och nästan alla sängar användes. Det har varit ett flöde av människor, och jag som var med från början till start för ffg (med undantag av respauserna, förstås) kunde nästan känna mig som min mamma gjorde när hon gick runt och fotograferade alla som kom och for, förr i världen. Men hon var ju lite duktigare än jag på att sätta igång med att bjuda alla nytillkomna på middag, eller åtminstone en drink. Fast skillnaden är ju förstås att jag inte är förälder utan lillasyster till de andra ägarna och moster eller faster till deras barn. Eller gammelfaster och gammelmoster, sk ”Gamster”. 😉
Det är i alla fall roligt att ”se släkten komma och se släkten gå” … Och mitt i livet av nyfödda, medelålders, 20-åringar, 30-åringar och nyblivna pensionärer, och åldringar som aldrig orkade ut, står jag kvar och lagar min pasta, badar mitt morgondopp, filar på mitt projekt, lyssnar på min bossa, går min skogspromenad med runkeepern på mobilen, som talar om ”average time” mitt i blåbärsriset, och lever mitt liv med mina katter och min kära…det är livet. Både böljande och nära samtidigt. Stilla och i full fart.
Och jag känner mig tillfreds men otålig, om det nu går att kombinera ? På en och samma gång?
Vi vår se…kanske redan i morgon…=)
Time in Stockholm 
Tid 
Du verkar ha haft en härlig sommar. Det blir nog fint i fortsättningen också. Att inspirera barnen verkar du vara bra på. Vore kul att ses någon gång när jag kommer till Stockholm. Kram
GillaGilla
Ja, det vore skoj! Om du kommer en helg blir det kanske lättare att ordna…men man vet inte …jag kan ju ha en ”helig fredag” också. =)
GillaGilla
Det låter som att du har haft det riktigt skönt! 🙂
Jag minns väl känslan av att vara tillbaka på jobbet efter ett sommarlov, och det är inte illa alls. I år hade jag bara tre veckors betald ledighet att plocka ut, och känslan av att vara utvilad och redo att hugga i infann sig aldrig. Men, men… nu är det nytt jobb på g, och tack vare det känns det riktigt spännande inför morgondagen. 🙂
GillaGilla
Hej Åsa! Kul att se dig här! Ja, efter en sån här sommar känner jag verkligen hur välbehövligt det är med långa sommarlov. Bra för alla förstås, men kanske speciellt för alla som jobbar inom barnomsorg och i skolan och inte minst all vårdpersonal. Hursomhelst, hoppas jag att din blivande jobb blir så bra och stimulerande som möjligt och att du inte behöver slita ut dig, för då har du kanske inte så mycket reservkrafter att ta av som vanligt. Så keep cool! Tror på dig! =)
GillaGilla