Ombedd att hjälpa till med körens nya hemsida/blogg, lite grann. Framförallt med ljud och bilder – och tänk att nu är jag fast i den smeten också. Har varit hemma i en magåkomma ett par dagar och trots illamående och magont har jag hängt över dessa nya möjligheter och omöjligheter på hemsidan någon timme i går och flera timmar idag. Kan liksom inte slita mig. Det är som en sport att sitta och försöka förstå hur allt ligger till, och även om jag inte löser allt på en gång så är det roligt när något funkar. Har aldrig pysslat med en blogg med eget domännamn förut, men det är ju inte så olikt alla andra bloggar jag har nosat på…. Och så prova baksida och banner och prova igen och ändra textfärg, och….
Jag måste sluta, jag måste sluta….
Tror ibland inte att det finns något stopp på mig, medan jag i andra situationer lägger mig ner och svimmar direkt. Det borde finnas ett mellanting. Och även om alla är glada över mitt engagemang vill jag ju inte ta över helt….eller vill jag det? Men då får de hejda mig då. ”Sluta-regeln” borde gälla i kören precis som på fritids, där jag jobbar.
Det gäller bara att jag hör signalerna så att inte mitt förtjusta soprantjut överröstar alla andra! 😉
Peace and Goodnight!