Det var länge sen jag bakade nu…

I föräldrahemmets kök för 54 år sedan, kanske…tänk vad tiden går. Men jag har förstås bakat sedan dess. Till och med pepparkakor, fast det har ju varit i mitt arbete tillsammans med med små barn i ungefär _{samma ålder som jag själv var i på bilden.}

_{Runt omkring mig har jag syskon och en mamma som också bakar pepparkakor. Min äldsta storebror står i kostym vid andra änden av bordet och tittar på. Han kanske var 18 år då och var redan vuxen. När han gick ut hade han hatt och galoscher.}

_{Vår storebror lever fortfarande upp till storebrorskapet. Han tar verkligen hand om allt som har med våra gamla föräldrar att göra på ett vuxet sätt. Både medan pappa levde och nu efteråt. Vi andra bidrar på bästa sätt. En del mer än andra. Men ändå finns det bara en storebror. Den vuxne. Många gånger undrar jag hur jag hade blivit om jag hade varit äldst. Får ju aldrig veta, men förmodligen hade jag känt mig vuxen i förtid jag också. Om jag sedan hade klarat av att verka vuxen är ju sedan en annan sak.}

_{Det kan finnas stunder när jag känner mig vuxen, men det är ju nästan bara i förhållande till dem som är yngre. Som när jag bakar med barn på fritids….}

_{Om någon människa agerar omoget kan jag ändå svårligen ta på mig min vuxna min och säga…”Hallå! Så här får det inte gå till!” Om jag säger ifrån känner jag mig snarare lite kaxigt uppkäftig i stället…}

_{Jag har nästan alltid umgåtts med äldre kompisar eller jämnåriga, men det var väl ett trendbrott för sisådär 10-15 år sedan när kompisarna plötsligt började vara yngre än jag. Ganska skönt…Äntligen kunde jag tala och agera som om jag hade uppnått någon slags visdom. Först då förstod jag vikten av ålder. Och nu har jag bara accepterat: En del mognar snabbt, en del inte alls och så en del som har lärt sig att låtsas att de har en talang för mognad. Mellan de där två sista kategorierna går jag ofta och balanserar på en tunn tråd.}

_{Men ge mig bara en deg och en klase ungar}

_{så kan jag dominera…}