Mamma flyttar hemifrån…

På fredag bär det av. Från oändligt antal kvadratmeter till 40m2. Det kommer att bli bra. Hon får mat och husrum, hjälp och omsorg dygnet runt, vid behov. Hon kommer att oroa sig för att inte var tillräckligt social, men i själva verket är hon mycket mer social än jag. Men det har hon glömt. Och hon vet innerst inne att hon inte kan leva upp till sin tidigare standard och jag förstår henne. Kan känna igen fenomenet.

När min mormor var på landet på slutet av sin levnad kunde hon aldrig komma ihåg att hon nyss varit ute och ville ut igen, eller tvärtom. Men hon kunde inte gå ut själv och mamma som samtidigt vaktade sina små tre-åriga barnbarn nere vid stranden stod plötsligt inför det delikata dilemmat vem eller vilka hon skulle rädda först…sin mamma som hängde i en gren som hon fått fatt i för att kunna kliva ner på altan från sjöstugans höga trappsteg, eller sina barnbarn som just höll på att dränka varann? Nå…mormor fick vänta, och det gick bra  för alla inblandade.. Mamma berättade ofta den där historien eftersom det var  en frustrerande situation för henne och var ganska komisk. Och hon höll den levande länge. Jag minns att jag gjorde en lite målning efter hennes berättelse som hon gillade. För bara några år sedan hade pappa och hon hittat den där i gömmorna. Hon såg undrande på mig..vad var det där? Hon hade glömt.

Sånt är livet, helt enkelt.

När vi nu ska flytta med mamma på fredag och ta allt som hon kan komma att behöva  och lämna resten (vilken lär bli stor) till ett senare tillfälle, känns det skönt och tryggt för oss alla, inklusive mamma, med den ständigt närvarande möjligheten till omsorg, men ändå att få bli värdigt bemött. Det är så det verkar i alla fall på förhand. Det ska bli mycket spännande att följa hur det går när mamma flyttar hemifrån vid 93 års ålder. Första flytten på 67 år. Lite pirrigt….? Bara förnamnet…;-)

Hon behöver egentligen bara bli påmind…om när hon har varit ute eller inne, och lite till…för ”mamma är lik sin mamma”…..;-)

Detta påminde jag mig, för när man är på landet kan gränsen mellan ute och inne vara minst sagt flytande, och särskilt i vackert väder. Men medan jag har skrivit detta har jag suttit både ute och inne och nu är jag inne och ska snart gå ut igen trots att jag nyss var ute. Det minns jag! Än så länge….Tjingeling! =)

 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s