Smart, cool och kreativ….

”Nya tider, Hej, Hej”!
Och det är bra för alla, naturligtvis, att vi inte stagnerar i samhället eller i skolans värld. Det ”entreprenöriella” lärandet har tagit plats i såväl läroplanen som ute i det dagliga arbetet i skolorna. Vi forskar och leker ”Uppfinnar-Jocke” dagarna i ända. Vi lär oss att vara kreativa och tala för vår vara redan från 6-årsklassen – i alla fall fram emot vårkanten. Det är väldigt kul och utvecklande med detta ”learning by doing”. Det är ju egentligen det jag också vill utveckla i mitt dagliga arbete och i mitt eget musikprojekt.

Så vart vill jag komma idag då? 😉

Min tes är att om alla blir sin egen lyckas smed – uppfinner sina prylar, räknar ut saker, lär sig om teknik och matte, blir snillen inom sina fack, vill starta sitt eget företag och sälja sina idéer och blir framgångsrika och lyckade företagare – vem ska då ta hand om alla andra när det kniper? Vem vill bli sjuksköterskor eller lärare och förskollärare, socialarbetare, läkare, städare eller sopåkare, för usla löner och med dåliga arbetsvillkor, när man har blivit smart och självständig nog att bestämma över sig själv och sina egna tider och villkor?

Det verkar som om det är tjejer som klarar sig bäst i skolan nuförtiden och när de nu har chansen att skapa sin egen framtid, att vara kreativa, kunniga och pålästa, de får ju dessutom lära sig att ta för sig och stå på sig på ett helt annat sätt än tjejer många generationer före dem.

Ironiskt nog är det  yrken där det förut har funnits mest kvinnor, som nu har blivit minst attraktiva och särskilt bland de ”smarta, coola och kreativa” kvinnorna. De läser juridik, ekonomi eller kanske något med design… så att de sedan kan starta egna företag eller bli advokater med egna kontor, eller hittar på någon ruskigt bra disignad pryl att sälja i deras egenföretag. Det är bra, för det är tjejernas/kvinnornas tur nu, att ta för sig, men jag blir lite orolig…
Nu får man hoppas på att männen/pojkarna, som kanske inte pluggade så mycket i skolan men ändå har hjärtat på rätta stället, kan tänka sig att läsa in någon kurs i pedagogik eller gå barnskötarlinjen för att sedan vara tacksamma över att ev få ett jobb på fritids  med 100 barn och där en vuxen har ansvar för 19 barn, eller kanske bli lärare på lågstadiet eller mellanstadiet, med fullt ansvar för allas sociala mognad och barnens kunskapsinhämtning samt dokumentation och ytterligare uppgifter såsom föräldrakontakter och….dessutom får man som lärare finna sig i att vara klagomur och ensam måltavla, om nu någon elev, förälder eller kollega skulle få för sig att klaga.
Och så var det sjuk-sköterskorna/-skötarna…
Hur ska vi ta oss till utan dem? Ja, för tomt kommer det att bli. Redan tomt bland syrror på somrarna och ännu tommare kommer det att bli. Och de som mot förmodan vågar tänka sig att utbilda sig inom vården är nog smarta nog att flytta till Norge där anständiga löner finns, för här finns ingen tanke på skäliga löner eller arbetsvillkor. Särskilt inte i de fall då man har bestämt sig för att effektivisera. Hur effektiviserar man ett schema? Tja, man drar ett tjockt streck över alla vikarier och låter alla andra vikariera för varann – sen döper man om korridorer till salar och obekväma utrymmen till ”eget rum”. Därpå döper man om akutfall till ”kö”och så får läkaren  ta nattskiftet också för att täcka upp för någon stackars sjuksyster som efter 18 timmar måste gå hem till sina snuviga barn.
”Nej, det finns inga problem”, säger sjukhusdirektören, som har lärt sig att vit lögn lönar sig. ”Personalen måste bara lära sig att effektivisera lite mer. Man måste vara lite kreativ och flexibel!”

Nej, nu var det jag som ljög en smula. Så här kan det väl inte gå till? Om om det gör det är det säkert bara falska rykten….Nej det är nog rena himmelriket att jobba på sjukhus. Särskilt på sommaren….man får ju träffa så mycket spännande personer. Varje fall får man se som en utmaning!

Så konstigt då att det är personalbrist, och särskilt på sommaren…
Det kan väl inte bero på vare sig lön eller arbetsmiljö? Nej, det måste handla om att folk är lata.

Som sagt…jag oroar mig. Vem ska ta hand om mig på ålderns höst? Vem ska läsa för och med barnen, lära dem allt om matematikens magi eller om den fantastiska omvärlden, om inte de smarta, coola och kreativa gör det? Om inga gör det?
Om alla får klara sig bäst själva vid sin egen dator och sin egen uppfinning?
Vilka människor blir det då? Det är förmodligen den svåraste ekvationen.
Mitt hopp är faktiskt dagens pedagoger. Finns det tillräckligt många som är fina och bra förebilder för sina elever så att de blir entusiasmerade att fortsätta på samma spår eller om de har blivit nyfikna på något annat yrke med inriktning på människor   där de kan hjälpa till i samhället på det ena eller andra sättet så finns det hopp för mänskligheten.
Tro nu inte att jag ogillar det entreprenöriella….jag lär mig ju till och med att stava till det hela tiden….men jag skulle vilja se mer forskning inom det medmänskliga facket.
Då vore jag nöjd! 😉