I söndags satt jag ovanligt nöjd vid partiledardebatten. Ovanligt många sa ovanligt bra saker. Inte varje gång inträffar det när man hör sådana där TV-debatter. Alltid känns det som om några får sväva ut på andras bekostnad.
Nå….
I morse läser jag återigen i tidningen om hur stressade framförallt ungdomar är. Hur skolans press (betyg) och samhällets krav på höga ambitioner (att få jobb) och ungdomars egna förväntningar och krav på sig själva att skaffa jobb och familj, vilket leder till mycket stress och i vissa fall depressioner bland de unga.
Då slår det mig – inget parti talar om andra mänskliga värden än att vara duktig i skolan, ha förmåga att bli entreprenör, vara framåt och söka jobb. Ingen pratar om att vara tillfreds med sig själv som man är. Att man duger….Att en del kanske mognar snabbt och andra behöver ta tid på sig. Ingen talar om betydelse av ett fritidsintresse, att ha ett sammanhang att gå till om man skulle ha förlorat jobbet. Att man kan se skönhet i ett stycke musik eller konst eller teater. Att vara intresserad av natur eller trädgårdsodling. Sådana saker som ger frid och harmoni i ens liv. Och som ger mening med livet, vilket ungdomar tycks sakna.
Som ett komplement till ett jobb kan ett fritidsintresse som man brinner för, skänka en mening med livet, men inte om man ”måste” toppa med upplevelser utöver ett redan fullspäckat schema.
Men när ska någonsin någon politiker tala om vikten av att vara en människa – en hel människa som inte brister och faller isär av stress och press så fort man petar på den?
När ska någon politiker berätta för alla att det viktigaste är att vi som är människor fortsätter vara människor, och inte försöker bete oss som robotar och maskiner, eftersom vi inte är det?
När?
Time in Stockholm 
Tid 