Är på statsbesök….

När jag kommer in på min ”förstfödda” blogg känns det nästan som om jag vore på statsbesök. Lite stiligt sådär…och sällsynt, framförallt.
Skulle vilja dimpa ner här lika sorglöst som förr i världen, men det bli liksom varken tid eller uppslag till det. Jo, uppslag finns nog om man tänker rent politiskt, men om man tänker på mig då….det ska man kanske…..så är jag väldigt målmedveten just nu. Jag har fått en tidsram, som en skänk från ovan, och ska bi klar i år med min 7-åriga projektresa. Det artar sig väl, kan jag meddela. Men när dagen har gått och jag har dokumenterat mitt arbete för ett arbetspass, känns skallen lite tom, sådär…Men det är roligt att vara mitt i en process, och inte bara gå och vänta in lämpligt tillfälle – såsom det hela tiden har varit – och när det sen är dags har jag hunnit bli sjuk eller snubblat och gjort mig illa i benet, eller så har andra tråkigheter – eller roligheter – kommit emellan. Nu är det bara ”full fart framåt”, som gäller, typ. Och det jag behöver dryfta, dryftar jag  i min för ändamålet avsedda privata blogg.

Men hela tiden, trots viss framgång med mitt arbete, längtar jag efter sorglösheten. Att ta upp min gamla FärgRadio anno 2006, igen….bara busa och göra tokigheter ……men nej…..som sagt. Har blivit alldeles för målmedveten.  Jag skulle inte ha ro till såna roligheter. Men jag får nog lov att tänk över saken. Tänk så mycket tid jag ger mig i vanliga fall till att göra ingenting, eller möjligen någonting. Men nu – med mig själv som enda slavdrivaren – får jag ingen tid över till dylika tidsslösande verksamheter.
Jag tror att jag ska tala med facket. 😉

Men idag kostade jag i alla fall på mig en promenad i den iskalla vinden – tänk att jag passade på just idag när inte solen sken och det blåste extra iskallt – och sen en kvarts fika på närliggande kondis. Jag tog en minibiskvir och en cappuccino, och kände mig syndigt lyxig.  Så är det med pretentionerna…tänk att en människa kan vara så anspråkslös. Nästan obegripligt. 😉