Förbjud tävlingar!

Nu höjs ropen – som alltid i samband med stora mästerskap – om stränga straff mot doping. Ingen vill ha med fuskare att göra, och det gäller förstås allra mest alla vinnare. Alla vinnare ser fuskare omkring sig…allrahelst om de inte vinner själva. Det handlar inte bara om idrott utan även om hela livet. Har man pengar, men vill ha mer, ser man fuskare överallt i samhället, som på olika sätt har tillskansat sig pengar på otillåtet sätt. Men är inte alla vi, som har haft en lycklig barndom med föräldrar som kunde försörja oss, som hade föräldrar som skjutsade oss till alla skridskobanor, som betalade för att vi skulle kunna spela ett instrument eller åka på fotbollsläger, som hade det väl förspänt, är inte alla vi fuskare? Vi har ju inte förtjänat det. Vi har ju inte, likt längdåkare, lagt många tusen mil av ansträngning bakom oss.

Det finns naturligtvis vinnarskallar även bland förlorarna..det är därför de fuskar, eftersom de inte står ut med med att förlora. Det är inte lätt att veta varför vissa förlorare fuskar, men inte andra, men jag antar att en del ser orättvisorna som omger dem mer än andra.

Kanske har de alltid fått kämpa och tolkar varje förlust som en orättvisa riktad mot dem?

Det är ju fruktansvärt orättvist att en del aldrig har behövt ta en ipren mot huvudvärk, medan andra är överösta med kroniska sjukdomar, men som älskar att utöva någon sport ändå. En sångare som är allergisk behöver gudskelov inte åka fast för doping för en lite för hög dos av en allergimedicin före en premiär. Det enda som kan hända är kanske att han kan andas bättre…Han blir en vinnare, föreställningen vinner på det, och även publiken vinner. Alla vinner på det och ingen blir anklagad för fusk. Se så lätt allt kan gå utan tävling.
I skolan börjar eleverna som inte har en fuskigt gynnad barndom bakom sig, att fuska på proven för att slippa få låga betyg…eller så har föräldrarna pengar så att barnen kan gå i en privatskola där det sätts höga betyg. Det är också fusk, medan alla lyckligt lottade är sociala fuskare. I en skola utan tävling och hierarkier jobbar alla för att skolan ska få bättre resultat och att alla ska få samma möjlighet att lära sig på riktigt, utan fusk eller maktspråk.

Det finns många goda vinnare inom idrotten, och i övrigt också, men en vinnare förutsätter alltid desto fler förlorare, och…en och annan fuskare. Finns inte tävlingar, finns kanske möjligheten att vinnaren kan hjälpa såväl förloraren som fuskaren, till ett bättre liv.

Alltså: Förbjud tävlingar! Läste i tidningen idag att Torbjörn Tännsjö ville förbjuda doping – och jag förstod efter ett tag att han var skarpt ironisk, och också rolig i sin hållning. Jag vill dra det till sin spets…men också utveckla det hela…varför inte? Tänk så mycket samhället skulle vinna på att människor slutade tävla. Så lite skador och annat elände det skulle bli..

Men så kom jag på att man kan göra om indelningen av all idrott.
Ett OS för alla som aldrig medicinerar överhuvudtaget, eller på annat sätt fuskar….ett för dem som någon gång har medicinerat eller måste ta medicin pga sjukdom. Slutligen, ett Os för alla fuskare som har dopat sig medvetet någon gång. De som medverkar i dessa spel kommer att berömmas för en sak: Att de är de renaste idrottarna, eftersom de garanterat inte ljuger. Man kan få pris för att man erkänner också.
Sen kan man inrätta ett OS för alla som inte vill tävla, men tycker att vägen är mödan värd. På slutet blir det en prisceremoni för alla deltagare. Allas nationalsånger spelas upp och ingen blir arg eller ledsen. På kvällarna läser man tidningar, spelar kort eller schack, sjunger i kör, spelar i band eller dansar folkdans. Några spelar dataspel eller nåt annat roligt…bara det inte är tävlingar.

I förlängningen borde även krig förbjudas, eftersom det också är en slags tävling, med dödlig utgång….när jag nu ändå är på förbjudarstigen, menar jag…

Och det där sista borde vara lätt ordnat, tycker jag…;)