Så tiden går. Svindlande fort ibland. Häromdagen blev jag lite taggad att börja blogga mer frekvent igen. Kulturbloggen gick ut med ett utrop om att de ville ha fler skribenter. Jag var på väg att nappa, men hejdade mig när jag skulle ange min bloggadress.
Hallå?!
Hur skulle det se ut? Jag har ju inte bloggat här på flera månader. Inte det att jag inte har tänkt, men…den tid och det engagemang jag la ner här förr, finns liksom inte. Knappt orkar jag gå in på facebook eller lägga in några bilder längre, någonstans.
Skulle jag dessutom skriva kulturbloggar om musik – jag som inte kom iväg på jazzfestivalen en enda gång? Jag får stilla mig. Men å andra sidan – om jag inte utmanar mig själv, eller låter mig utmanas – var hamnar jag då?
I den ”eviga soffan”, frestas ni säkert att tro. Och jo, det händer förstås också, men den värsta boven är ju jobbet….;) Inte jobbet sig, utan mitt schema, som hämmar min kreativa framfart. Men nu har jag bestämt mig för att ändra mig, och tänka ”med och inte mot” i alla lägen, och har till viss del lyckats med det. En ledig förmiddag ägnar jag nu åt att testa mitt projekt på några förskoleklasser. Att använda mig av de tillgångar jag har tack vare jobbet, och inte bara se allt som motgångar. Livet blir ju trots allt lättare att leva då. Och hur det går? Som en dans…;)
Men mer om det i ett senare skede. Har just startat med en klass, men det verkar positivt.
Alltså verkar mina ambitioner att skriva kulturblogg lite väl överambitiöst, men kanske kan jag baka in alltihopa i samma tårta?
Kultur-pedagogik-blogg.
Skriven från grunden…dansgolvet….musiken i själva livet, liksom?
Den som lever får se…
en sak i taget.
Nu gäller det att komma i tid till jobbet, till att börja med. En nog så svår uppgift, när man ska lösa all världens problem först, och dessutom ha tvättstugan först.
See Ya! 🙂
Time in Stockholm 
Tid 