På G! ……#69

Egentligen är allt uppochnervända världen. Som siffrorna i dagens ordningstal. Vänder du upp och ner på sexan får du en nia och tvärtom.

Ingenting är säkert, men allt hänger ihop. Det går att vrida och vända på saker och ting så att vi alla är överens till slut.
Så kan det tolkas om vi är på bra humör. Igår var jag på bra humör när jag bloggade, och var faktiskt ovanligt nöjd med mig själv, medan läsarna var ganska kallsinniga….i alla fall mängdmässigt, enligt statistiken. Ni som läste och kommenterade på facebook verkade ju nöjda…..andra dagar när jag har halat iväg ett blogginlägg för att jag måste, kan jag få hur många läsare som helst. Som att vända upp och ner på nian, typ. Men summan av lasterna är väl konstant.

Idag är en ny dag, emellertid, och det känns som om min kropp – och därmed själ – är på väg åt rätt håll. Fortfarande inget blixtanfall ner i benet sen i förrgår. Lite aningar med ilningar och lite stick i foten kunde jag känna när jag tittade för djupt i glassboxen på ICA efter favoritglassen…..och jag tänkte: Wo-oh…nu kommer det….men det gjorde det inte.
Jippie! Fredagsmys….Och på väg  hemåt märkte jag hur en liten plågande ilning ner i benet gick över så fort jag rätade upp ryggen.

Den lilla ilningen kom istället för min pappas röst, kanske – ”Räta på ryggen”, brukade han säga ibland när min hållning var alltför hållningslös. Nu förstår jag varför. Han hade själv Ischias, så han kanske helt enkelt visste vad man ska göra för att undvika eländet. Eller så tyckte han bara det såg snyggt ut……eller så tyckte han inte att min ryggrad skulle vara formad som en sexa eller nia. Hursomhelst hade han ju rätt.

Men nånstans har jag nog gjort nånting rätt i alla fall, eftersom fantomsmärtorna sakta ebbar ut.
Nu gör jag mina övningar morgon, middag, kväll….jag promenerar och rör mig om dagarna, samt rätar på ryggen. Det hjälper! 😉

Så jag går framåt. Olika vägar och promenader. Inne i den lilla trädgården nedanför Sofia kyrka serveras kaffe i växthuset och några av trädgårdsmästarna har Downs syndrom. En av dem vinkar glatt åt mig när jag går förbi. Och jag ser mitt Stockholm från ett nytt håll.
Denna stad är sannerligen också på G – mot ljusare tider. Vi slår följe, helt enkelt…. 😉

Och sex och nio tycker att saker och ting är bra som de är. Sexan vill inte stå krokig och hänga med huvudet, och nian hänger hellre med huvudet än att stå på huvudet….

Så bra att alla får vara som de är och ingen behöver förställa sig och ställa sig uppochner för att passa in….:)

Trevlig helg! 🙂