Apropå att vara fångad och att känna sig instängd…. Idag när jag gick hem från jobbet till mitt vanligaste fredagsfika, kände jag mig så ovanligt fri. Jag har ett jobb som jag kan lämna mitt på dagen eftersom jag började så okristligt tidigt, och jag är ledig hela helgen. Ingen säger åt mig vad jag får eller inte får göra. Jag kan prata med vem jag vill och det gör jag. Ingen sätter mig i fängelse för att jag skriver fel saker.
Allting är relativt, men för mig är den friheten fantastisk. För andra kanske det inte räcker, och för ytterligare några är min frihet ouppnåelig. Några kan känna sig fast i en livssituation som gör att de hellre är på jobbet än hemma, eller så är det så att arbetssituationen är så plågsam eller själsdödande att de aldrig orkar ta sig ut överhuvudtaget.
På något sätt ser friheten ut på olika sätt för alla människor.
För en del kan en semester i bil vara frihet och för en del är det precis tvärtom. Svettigt och trångt och man sitter bak i bilen och trängs med ett gnälligt småsyskon.
Människor som har varit långtidssjukskrivna kan känna sig fria bara de orkar gå ner till affären och köpa lite mjölk utan att behöva be om hjälp.
Att ha ont någonstans, för att sedan inte ha ont, när smärtan släpper…. det kan göra att man känner sig så fri att man kan hoppa över små hus.
Själv kände jag mig relativt fri idag.
Så fri att jag kunde ta min fredags-cappucino och en liten nötkaka. Så fri att jag kände att livet lekte ännu en helg innan det är dags för måndagsrutinen igen. Att jobba – vad vore friheten utan relativ fångenskap? Kanske en ödesmättad ofrivillig evig tid av frihet som fångar in dig i ofri omöjlighet att känna dig relativt fri. För utan fångenskap, ingen frihet.
Men är du en fri kreativ natur kan du klara av att fånga in dig själv i olika mönster och scheman så att du sen kan släppa dig själv fri när tillfälle bjuds….
Vi andra njuter av fredagsmys och relativ frihet så länge….
Trevlig helg! 🙂
Time in Stockholm 
Tid 