Nu har vi stått i kö till kolonistuga här i närheten ganska länge. När vi ställde oss i kö tänkte vi att vi nog kan få en stuga lagom tills vi blir pensionärer. Och se….När pensionen nu närmar sig för en av oss kommer också anbuden om stugor.
I samma takt kommer också diverse fysiska åkommor över oss som knä-ont och ischias. Inte lätt att stå dubbelvikt över ett trädgårdsland då och rensa och hacka och så morötter och gräva och kupa potatislandet… Men det vore förbaskat mysigt att kunna gå dit på våren och hösten och fika och känna dofter och låta solen värma våra bleka ansikten.
För den som inte har balkong vore det ju härligt att liksom få en uteplats inom räckhåll.
Men är man med i en kolonilottsförening medför det vissa åtaganden…..
Det får inte se ut hur som helst, och även om det inte är väldigt styrt, kan det nog bli lite lite sur jordmån i grannskapet om vi bara sitter och sörplar kaffe och pratar kultur med gästande vänner.
Jo, att odla vänskap är också en form av kultur, och även om vi blir kultiverade av våra bildade samtal, kanske bilden av oss i en övervuxen trädgård ger motsatt intryck….
Även om en liten trädgårdstäppa i Stockholms innerstad kan vara nog så lockande, kan det också kännas skrämmande om vi skulle råka få några trädgårdsfascister till grannar med hacka och räfsa i högsta hugg.
Men…..Inte ska vi måla fan på väggen än. Nästa vecka är det visning.
Då får vi se om det blir odling av, eller om vi bara blir som vanliga ”kulturtanter”…. 😉
Och apropå frihet….
När känner du dig mest fri?
När du kan sitta i din lilla trädgård en sommarkväll med ett glas vin, eller när du slipper vara med på föreningens höst- och vårstädning eftersom du inte köpte kolonistugan. Istället kan du sitta nere på båtfiket vid vattnet, med ett glas, och gå hem när du vill utan att bekymra dig för grannar eller trädgårdsrens….
Time in Stockholm 
Tid 