Att ha rätt balans i tillvaron – det pratas mycket om det. Om livspussel, om närvaro och frånvaro, om tillgänglighet, om ensamhet, om att välja eller bli vald, om att se och att bli sedd.
För mig handlar balans mest om tid. Tid att tänka, tid att vara nyttig och kreativ, tid att städa och hålla ordning, men mest om tid att hinna med att bara vara. Att glo lite sorglöst i taket och att lyssna på musik och att strosa runt i omgivningarna. Det slår inte fel….får jag ta tid till det, kommer resten av sig själv.
Som att vara en smula katt. Vila, äta, sova, sola och ströva runt i omgivningarna för att se vad som rör sig. Sen är det bara att gå hem och tvätta sig fin och vila inför nattens äventyr. Katten har en perfekt balans i sin tillvaro. Den känner på sig när det är dags för det ena eller andra. Det gör inte människan.
Katten klättrar upp i närmsta träd om det är fara å färden. Människan känner inte efter utan inhämtar kunskap från olika håll, och säger att det är luuugnt, ända tills det är för sent.
Katten sover när den är trött, men människan måste bara göra allt som gör henne trött först, innan hon känner sig färdig för sängläge. Och hinner bli helt färdig och helt utarbetad på kuppen.
Människan är tidseffektiv, sägs det, men katten tycker nog mest att människan går på tomgång. Mycket väsen för ingenting, typ…. 😉
Katten är balansens mästare. Hon är självgod men ändå lyhörd och tar sig själv på allvar. Hon putsar sig tills hon är traktens vackraste katt, varje dag. Men katten kan ändå konsten att trösta sin matte, vid behov.
Katten gör ett ryck och städar efter sig när det behövs, men sen måste hon vila några timmar.
Så har jag gjort idag. Att falla in i kattens rytm är mycket behagligt och tillfredsställande.
Nu är det bara strosandet i grannskapet och eftermiddagsslummern som fattas. Och putsandet..
Men först – lite musik!
Time in Stockholm 
Tid 