Vädermässig bipolaritet.

Nej, föralldel…Jag sitter inte i sjön, men här gäller det att sitta still i båten medan det svänger och kränger runt omkring. Blåser och regnar, och mitt upp i allt – kav lugnt. En liten glipa i molntäcket som utvecklar sig hur…?

Säga vad man vill, men denna sommar är det lätt att känna sig som en slags medberoende, eller anhörig till en person med bipolär sjukdom. Man vet aldrig… utom möjligen, att varmt och enahanda lär det aldrig bli. Och det är ju bra.

Jag klagar faktiskt inte. Jag har upplevt det mini-högtryck som var för några veckor sedan. Jag har hus med helt tak och kan se ut över nejden genom stora fönster när det regnar…. eller inte. Jag har en islandströja när det blir kallt och kan bada bastu och ta en båttur vid fint väder.

Det är inte lika roligt att gå i stan när vädret är så omväxlande. Svårt att anpassa aktiviteter med kort varsel.
Att leva ”mitt i rutan” på landet är ändå som att flyta med. Att ge efter för vädrets makter istället för att förbanna det.

Men nu sitter jag inne och vädret har just stillnat och vattnet är likt en spegel och en liten stress infinner sig…”Det går ju inte att sitta här, när jag lika gärna kan sitta ute.”

Så varför skriver jag ändå detta inlägg?
Vill jag verka coolare än jag tydligen inte är?
Må så vara…

Nu går jag ut, innan…..

….Ja, inte vet jag vad som händer. 😉