Tillbaka till verkligheten….

Inte utan att man blir lite trött av miljöombyte, men efter lite vila är det nog dags att ta sig samman igen.

Det är på nätterna några av oss är som piggast och är uppe och klagar och vill ut medan jag vrider och vänder på mig och helst vill in i sömnens
förlovade land……

Nå… till slut blev det en och annan timmes sömn, men vad gör det när jag får börja tidigt och sluta tidigt på dagen. Jag jobbar deltid.

Att jobba förmiddagar huvudsakligen, känns som rena himmelriket. Att ta bussen hem och ha ett hav av tid framför mig är som att börja ett nytt liv varje dag.
Förra året var mina arbetstider precis tvärtom och jag sa till mig själv att jag aldrig mer skulle utsätta mig för något sådant,  så även om jag är världens sämsta löneförhandlare, är jag i år vinnare i arbetstidsförhandlingens sköna konst. Nån ska ju vara det också…
😉

Så när jag for hem i det ljumma sommar-Stocholm med min cykelkorg som blivit kvar på jobbet sen jag drabbades av min olycksaliga ischias i våras, fick jag för mig att jag skulle testa om jag skulle kunna cykla igen utan smärta.

Och….jo, det gick. Långsamt gick det och ont gjorde det, periodvis, men det gick!

Det måste firas med världens godaste glass från närmsta glasskiosk.

Sagt och gjort! 🙂

Att sen cykla hem i de ljumma sommarfläktarna gjorde mig ännu mer lyrisk. Det finns kanske ett liv efter ischias-eländet ändå?

Jag cyklar – alltså rullar det på…  🚲