Äntligen är det hög tid för oss alla att rycka upp oss ur soffhörnen, blinka bort sömngångarminen och samla ihop oss. Jag tillhör kanske inte dem som har blundat för den fruktansvärda situation som flyktingarna från främst Syrien, har befunnit sig i, men har heller inte stått på barrikaderna. Alla försöker nog bidra efter sin förmåga och tillgång till tid och kunskap och egen erfarenhet. Vad som gläder mig så mycket nu är att så många verkar vilja gå åt samma håll.
En rörelse i tiden, helt enkelt.
Det är ju så vi människor fungerar. Vi söker och finner bekräftelse på att våra tankar och handlingar har slagit rot hos andra. När tillräckligt många går åt samma håll, finner vi glädje i att faktiskt glädja och hjälpa andra, och vi gör det inte längre för bekräftelsen av det egna egots skull. Det kunde man läsa i dagens DN.
Jag tycker att jag har sett det i mitt eget jobb. Man lär barnen hur de ska uppföra sig mot varann, berömmer dem när de är respektfulla och omhändertagande mot varann, och ju fler av dem som får känna av andras empati, och som också visar att de har empati, desto fler tar efter och hjälper varandra av egen kraft, och inte bara för att ”fröken” har sagt det.
Det gäller i så många fall, det här med att följa med strömmen. Ett positivt grupptryck. Är det negativt, vill det till en mycket stark människa för att stå emot.
Det finns ett parti i Sveriges riksdag som tycker att alla andra är dumma som inte vill prata med dem. Det lustiga är att när väl människor försöker kommunicera med dem i olika sociala medier, möts de enbart med hån, hat och förakt. Ändå har de mage att göra sig själva till offer i alla sammanhang. Inte nog med det…nu börjar de kalla hemlösa, sjukpensionär och tiggare för ”våra egna”, som naturligtvis alla andra utom dessa klagande ska ta hand om. Och naturligtvis ska alla vi som kallar oss goda, åka ner någonstans långt härifrån och hjälpa flyktingarna på plats.
Men jag tycker att vi kan göra en liten rockad – om alla som tycker att flyktingar borde hjälpas på plats, åker ner nånstans långt härifrån, och gör det några år, kan vi andra hjälpa alla ”våra egna” här hemma, inklusive våra egna flyktingar från Somalia och Syrien, Irak, och tiggare från Rumänien, pensionärer från Ryssland, Finland och Italien, sjukpensionärer, mjölkbönder, mfl. Alla våra egna – ja, alla jordens barn. Dessutom ska vi rädda miljön, bevara vår kulturskatt, spela fotboll och gå på bio och vara som folk är mest…..
Vad lugnt och skönt vi skulle få det…. 😉