Ljusare tider….

Vi går mot ljusare tider. Allrahelst idag när solen skiner så mycket den kan.
Typiskt nog vilar jag hemma i fåtöljen just denna soliga dag. Årets första sjukskrivning. Trist men nödvändigt. Men det får lov att gå över! Och jag tar en dag i taget. Hälsa kan inte forsceras fram.

När vårljuset kommer blir jag förstås glad som alla andra, samtidigt som jag kan känna dubbla känslor inför det förväntade lyckoruset. Kanske är det för att jag så många gånger känt besvikelse när våren väl är inne. Alla dofter, alla glada människor och alla fester som liksom inte lever upp till sitt rykte. Jag tror att mitt inre och mitt yttre inte förstår varann på våren.
Ljus och mörker krockar, liksom.

På hösten, däremot… Då börjar mitt liv med nya utmaningar. Lagom varmt väder och roligt med nya kurser, nya klasser och nya tag. Så känns det i alla fall så här på avstånd.

Det där med att kisa blekt mot omvärlden kan ha sin charm, men jag känner mig bara ful och vårtrött, med urvuxna, blekta vinterkläder, ofta lite för varm och svettig, och en aning dyster för…. Ja vad? Vårdepression? Ja, men inte varje vår heller?

Om jag nu ska ta fram det bästa humör jag har här på bloggen, får jag nog göra det också i förhållande till våren.

Jag får säga liksom ”storfinansen” säger om låglönearbete – hellre en låg lön än ingen alls, eller…. Hellre en låg sol än ingen alls! Hellre ett blekt ansikte än inget alls!