Ibland önskar jag att jag vore lite mindre mänsklig. Bara lite….
Jag skulle vilja kunna programmera mig till att göra allehanda nyttigheter och även onyttigheter. Tänk om jag kunde säga att imorgon ska jag gå på bio, men först ska jag handla och städa och äta lunch – och så blir det så!
Det vore fantastiskt men skulle kanske kännas lite overkligt?
Den här helgen har det nästan varit så, men bara nästan Igår var vi på vernissage efter en lång promenad. Det var roligt och fint i solskenet, men jag hade hela tiden en huvudvärk som gjorde sig påmind och när jag gick uppför en backe med ganska svag lutning blev jag alldeles slut och andfådd. Ja, jag har ju varit förkyld, men det var ju en vecka sen. Trodde att jag hade återhämtat mig.
Även dagens promenad satte mig på plats. Dagens backe var visserligen brantare, men jag blev helt darrig.
Klarade ändå att handla mat efteråt men det var knappt…. 😉
Varför kan andra människor följa sina planer och ändå se ut som hälsan själv hela tiden?
Det kanske helt enkelt bara är jag som är människa och alla andra är maskiner eller robotar. Jag är grundlurad. Kanske är jag med i ett experiment som alla känner till utom jag? För att se vad en människa i min ålder klarar av….?
Nja. Det mest troliga är nog att jag inte är riktigt kry än – eller ännu värre – att jag håller på att bli sjuk igen.
De där konspirationstankarna kan jag nog glömma. Såna är sällan riktigt realistiska, vare sig det gäller min hälsa eller lösningen av mordet på en mycket känd svensk politiker…..
Det som ger mest lugn och ro åt själen är ändå att krama någon, få massage eller klappa en katt. Börjar med det sistnämnda så kommer nog hälsan efter som ett brev på posten.
Time in Stockholm 
Tid 