#Blogg100

Jag är inte säker på att det håller hela vägen, men eftersom det gick förra året att blogga varje dag i 100 dagar, och det var ganska kul, så testar jag i år igen.

Jag bloggade nästan bara med mobilen. Det var ett bra knep för då blev inte inläggen för långa i allmänhet.

Jag hann få både influensa och ischias under perioden men lyckades med vissa besvär att fullfölja utmaningen.

Att skriva sig både frisk, glad och smart tror jag kan vara en god idé. Att hålla tempot i livet och inte låta sig försoffas i alltför hög grad, och om jag skriver lite varje dag kanske jag tvingas reflektera lite över mitt liv och leverne och så blir skrivandet en slags försäkring mot dumhet, sjukdom och depression… typ.

Eftersom jag redan är en glad natur är det nog mer dumhet och diverse krämpor jag har att kämpa mot. 😉
Däremot har det konstaterats att människor med infektioner i kroppen – förkylningar och dylikt – har lättare för att drabbas av depressioner än människor utan sådana sjukdomar.

Kan jag bara hålla snuvan stången så ska jag nog kunna fortsätta hålla mig glad, stark och smart.
Och det gör jag bland annat genom friskvård. Jag går från jobbet och hem minst en gång i veckan, vilket tar en dryg timme. Idag blev friskvårdstimmen en kombination av friskvård och sportlovsaktivitet, för nog kändes det som att vara uppe på fjället när jag i bitande motvind pinade mig över Västerbron. Men det var det värt, väl uppe på toppen, när Stockholmsvyn bredde ut sig nedanför mina fötter.

Ja, så mycket friskare det kan kännas att komma ut i friska luften än att sitta på tunnelbanan och hosta och nysa på andra.

Det påminner mig om att jag varje vår de senaste åtta, nio åren har haft någon form av segdragen förkylning. Bara en vår för två år sedan var jag förskonad, och den våren var jag tjänstledig från jobbet.

Inte hälsosamt att jobba?

Tja… Man kan se det som ett tecken, kanske. Men jag tar det som en utmaning. Två år kvar till pension.
”Jag ska klara av det….”  😉

För fyra år sedan på dagen idag dog min 99-årige pappa. Han skulle ha blivit hundra senare på sommaren, men kom inte ända fram. När vi var och tog farväl av honom några dagar tidigare, vaknade han upp ur sin dvala efter ett tag och när jag sen skulle gå eftersom jag hade haft sån hosta länge,  sa han till mig.
– ”Hur är det med dig? Du har varit dålig…. ” Och det kom från en nästan 100-årig man som själv var döende.

image

Nej, pappa… Du blev inte 100, men jag kan kanske klara av att skriva i 100 dagar. Om du kan läsa vad jag skriver kan du se hur vi har det nuförtiden.

Det skulle vara roligt….

Vi ses!

2 kommentarer

Filed under Tid

2 responses to “#Blogg100

  1. Mårten Gjötterberg

    Undras om det är en myt. Men jag brukar berätta att min gamla tandläkare dvs Hasse lagade tänderna på sig själv?

    • Jag tror faktiskt att det är sant. Men det var nog ett litet hål, långt fram i munnen. För det mesta var det nog Rias Strindberg eller någon annan som han bytte tjänst med…. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s