Igår på körkonsert och ikväll på kulturkväll för lärare, på operan.
Det är som om jag har flyt. Om man aldrig utsätter sig för andras uttryck och konstarter kan nog själen förtvina sakta och nästan omärkligt. Så lätt jag har för att fastna i hemmets lugna vrå av ren slentrian. Kanske lite trötthet också, och lite liknöjdhet. Jag har sett så mycket och hört så mycket, tror jag, så att inte mycket kan överraska och överglänsa de kulturupplevelser jag redan haft.
Brukar ibland på skoj citera min gamle far när han sa, – ”Äh, det där har man ju hört tusen gånger…”
Men egentligen vet jag ingen, som liksom han, låter sig överväldigas av sina känslor när han upplever musik som han älskar.
Och nog är jag lättpåverkad också. Det kan vara ett skydd att slå ifrån sig. Orkar inte riktigt ta in mer än jag kan hantera. Fastän jag vet hur glad och euforisk jag kan bli av att höra musik som är så bra framförd att man blir hänförd, hänger jag ändå helst hemma i soffhörnet efter jobbet.
Men nu ska det bli annat av. Ut och konsumera kultur….Men i lagom doser.
För mycket och för lite skämmer allt, och eftersom det har varit för lite kultur en lång period är det dags för balans.
Jag är beredd. Jag vet vad som behövs – mindre bekvämlighet!
Svårare än så är det inte…. fast inte direkt lätt heller. Särskilt som det var ommöblerat idag när jag kom hem.
Måste provsittas…. 😉
Men kulturplikten kallar…. Och precis som jag vet, är det alltid mycket värt och mycket musik i huvudet som snurrar och pulserar runt i kroppen lång tid efteråt.
Ja, jag vet. Det är bara det att minnet är dåligt, så precis som när man skaffar sig träningsvanor, goda matvanor och studievanor kan man ju skaffa sig kulturvanor.
Hur svårt kan det vara?
Time in Stockholm 
Tid 