Jag leker med tanken bara… Om medlemmarna i pop- och rockbanden Beatles, Rolling Stones,  Kiss, Iron Maiden, Black Sabbath, alla hade varit kvinnor, men i övrigt hade allt varit detsamma – musik och texter och instrumentering – om allt annat hade låtit likadant – hade deras musik fått samma genomslag och lika stor publik om det hade varit tjejer/kvinnor som hade sjungit alla de stora hit-låtarna?

”I can’t get no satisfaction”, eller
”It’s been a hard days night”?

Tja…. Varför inte? Kvinnor och tjejer åker land och rike runt och sjunger sina gamla låtar för en skrikande och tjoande gubbpublik som aldrig kan få nog av sina idolers musik.

Nej, jag vet. Tanken är absurd, inte sant?

Musiken i rock och pop bygger ju på artisternas karisma, röster, kroppsspråk och musikalitet, och om någon annan skulle spela ens favoritmusik, än man är van vid, skulle det vara svårsmält, om de inte gör om den helt, som i programmet ”Så mycket bättre”,  vill säga.

Men musiken kan om den är en riktig evergreen leva vidare i vilken tappning som helst. Ju bättre en låt är, desto mindre beroende av artistens storhet är den. Kön och ålder spelar inte heller någon avgörande roll….

Man ser ju vilka låtar som lever vidare genom decennier och århundraden, men ibland kan det också handla om rätt man på rätt plats. Rena turen att man blir upptäckt, för vissa, medan det för andra kan förhålla sig precis tvärtom, också.

De där tjejbanden bildades oturligt nog aldrig. Rätt producent infann sig inte när rätt tjejer hade hittat varann och bildat band och precis var på väg att göra sitt stora genombrott…..

Eller var det bara otur?

Ingen vet hur det hade gått om Johanna, Paula, Georgia och Rihanna hade bildat band och sjungit in Yesterday, Please, please me, All my loving, och….. Ja, många till.

Då hade kanske inte en av världens mest spelade låtar blivit så världsberömd. Eller…?

nu flygel vi....

Den gamla klassiska musiken är i första hand noterad, och kan av skickliga musiker göras levande igen. Eftersom ingen med säkerhet kan säga hur det lät för 3- 400 år sedan, finns inte något tolkningsföreträde, utan musiker får tillsammans med dirigenten och med hjälp av sakkunskap och tradition inom just den typen av musik, skapa bästa möjliga framträdande. Och naturligtvis i samklang med stor portion av egen musikalitet och kunnande.
Det är spännande med nya tolkningar av gammal musik och om musiken är bra, tål den det mesta.

Vad musik inte tål är väl inplastning till oigenkännlighet, när den låter som om den lika gärna kunde säljas som en godispåse på Seven to Eleven.
Eller så är det jag som inte tål det… 😉

Ja, i så fall är det väl bara att sjunga med i……