Det är så lätt att glömma bort hur bra man mår i gott sällskap. I goda vänners lag kan synpunkter synas i sömmarna och dryftas utan att någon behöver oroa sig för att bli hånad och bespottad.
Det finns någonting fint och mänskligt som kallas samtal…. 😉

Det goda samtalet kan inte nog höjas till skyarna i tider då en presidentkandidat i USA hotar meningsmotståndare med våld och repressalier.

En god måltid och några stearinljus lyser också upp i det vänligt sinnade mörker som råder under Earth Hour.

Vad kan man mer önska?

Nu är det dags för ljuset att ta över igen – bokstavligt och bildligt talat.

Vårdagjämningen är här och ljuset ska åter vinna över mörkret.
Men ljuset får inte använda samma maktlystna språk, inte samma skrämseltaktik som mörkret, för att vinna åhörare.

Ljuset ska bringa klarhet, samförstånd och sätta ljuset på de områden i världen som har vandrat i mörker och elände tillräckligt länge.

I ljuset av samförstånd kan vi bli lyhörda och uppmärksamma på varann och vår omvärld utan rädsla för hot och hat. Utan rädsla för oliktänkande kan vi våga närma oss varann…. Men det kräver förstås ett visst mått av mod.
Har vi mod att inte bita oss fast i gamla föreställningar och lämna ett klantänkande som cementerar utanförskap och tillhörighet?

Jag vet inte. Men om vi ljussätter och färglägger vår samtid på ett annorlunda sätt, kan vi få syn på något nytt, om vi har tur och om viljan finns. Jag lever på hoppet.

Om vi stänger in oss i vår egen lilla värld, trötta och utschasade efter en arbetsvecka, är inte chansen lika stor att stöta på något nytt och spännande.  Men jag vet att det är just det jag gör stor del av min lediga tid. Bekväm eller introvert?
Kanske lite av varje…. 😉

Man är inte mer än människa.
Men har jag väl hittat ytterdörren, eller en god bok, eller bra musik på radion eller en fängslande dokumentär, har jag redan där tagit ett stort steg ut ur min privata sfär. Då får jag också lust att förmedla och diskutera det jag har upplevt tillsammans med någon annan.
Och att då öppna upp för möten, fikastunder och middagsinbjudningar, kan då kännas ännu mer lockande.

Jag tror att jag får se det som ett slags uppdrag till mig själv, att kasta mig ut i allehanda oförutsedda och slumpvist utvalda upplevelser.

Att gå in på Facebook är alltför förutsägbart, och jag kan ju själv välja eller välja bort vad jag vill se och höra, utan att behöva anstränga mig.

Men jag börjar med lite musik, tror jag, för musik övar upp alla mina sinnen.
Musiken jag länkar till skickade en god vän till mig igår, så det var också lite slumpartat…..

Varde ljud! 😊

Ha en god söndag!