Jag har aldrig haft jättebra minne. Men när det var som bäst kunde jag alla nödvändiga telefonnummer utantill. Jag hade koll på vad jag skulle göra var, när, hur och med vem. Behövde sällan skriva upp i någon kalender, och mina saker brukade ligga där jag hade lagt dem – eller trodde jag hade lagt dem.

Nutida minnet fungerar bara när det inte är satt under press. Saker ligger för det mesta på andra ställen än där jag har lagt dem och koderna till mina olika inloggningar och bankkort är försvunna i nån slags förskingring i en liten svart anteckningsbok nånstans i mitt hem här hemma.

Antingen får man bryta ihop, eller så får man andas djupt, klappa sig själv på axeln och säga sig själv att det här löser vi. Den kommer att dyka upp en vacker dag. Den prylen jag letar mig svettig efter kan ersättas, eller så får jag finna andra lösningar.

Strängt taget är prylar världsliga ting.

Så kan man tänka…. eller så kan man städa ibland, bland papper, prylar och tidningshögar.

En intressant tanke, och såvitt jag minns, har det hjälpt förr….. 😉