Minns ni evigheten? Den längsta dagen då ingenting fick hända. Inget biobesök, inga affärer var öppna. Bara musik på radio, som jag visserligen gillade. Men hela världen stannade upp. Ute och inne.

Nuförtiden har man svårt att att känna någon slags andlighet när man går ner i närmsta köpcentrum för att köpa mat till påsk. Jag behöver inte känna andlighet på det sättet, men just en dag som denna….
Lite stillhet, om jag får be? 😉
Allt är öppet. Till och med apoteket!

När jag var barn var påsken underbar, när vi var på landet. På dagarna kunde man åka skidor i skogen och på eftermiddagen satt vi på västsidan av huset och solade, nästan som på sommaren. Det fanns allt av allt.
Så fungerar det ju med påskfirandet också. Ena dagen ett evighetslångt lidande,

den andra ett lika långt firande i godis, ägg, kycklingar och harar.

Men påsken har alltid varit min helg. Inte så pretentiös som julen, men ändå glad. Påsken är inte förutsägbar. Som ett aprilväder.

Får man ingen andlig spis på ICA en långfredag, gäller det att bege sig till närmsta lokal där det tillhandahålls, nämligen Sofia kyrka. Där spelades Jesu sju ord på korset med textläsning och musik av Haydn idag på eftermiddagen. Våra orkesterkamrater från Sofia, tillsamman med en ukrainsk ensemble spelade.
Det var vackert, stiligt och dramatiskt.
Allt man behöver för att komma i stämning. Vi stötte ihop med några körkamrater och hävde en bägare på närmsta pub tillsammans, efteråt. Angenämt!

Så kan vi sekulariserade nordbor leva och verka utan att bli angivna, fängslade eller utsatta för annan terror.

Då vill jag sjunga med Hasse och Tage…..
”…. Men man hoppas att barnen, ändå får ett glas öl…

Ljudet är tyvärr inte perfekt men man hör ändå texten och förstår andemeningen… 😉