I många år har den brasilianska musiken infiltrerat mitt liv. Under en lång period kunde jag inte göra någonting utan att ha den där mjukt dansanta musiken i mina öron var jag gick och stod. Den präglade mina steg, mina tankar och mitt sinnelag.
En del människor kanske använder rengöringskrämer i ansiktet innan de går hemifrån. Jag omprogrammerade hela mig när jag gick till och från jobbet. På väg till jobbet blev det som en genomsköljning av varma och goda musikströmmar genom kroppen.

På väg hem blev musiken mer som ett reningsbad. Ett andrum, fritt från beräkning.

Det var länge sedan jag använde musiken så terapeutiskt.
Nu fungerar den mest i olika funktioner, när jag gör saker, vill njuta, eller vill lära mig något nytt och medan jag pysslar med annat.

Varje sommar när vi är på landet blir diskandet en daglig syssla, och när det blir min tur att diska kan jag svårligen göra det utan musik.

För min del funkar de brasilianska tongångarna bäst för ändamålet. Diskborsten dansar iväg av sig själv över tallrikar och glas medan musiken strömmar ut i rummet och solen strömmar in och ger hela tillställningen en varm, skönt gungande atmosfär som förflyttar mig i tid och rum till någon annan breddgrad.

Rätt som det är, är disken diskad, medan fötterna har dansat mig till Rio.

Såsom en katt har jag mjukt, lätt och smidigt förflyttats och förändrats  i min yttre och inre värld, till den utan ansträngning spelade musiken.

Säg vilket annat färdsätt som kan vidga dina vyer så snabbt och lätt.
Och på köpet har din disk blivit skinande ren.

Det gick som en diskho-dans! 😊