Det sista de hörde henne säga var:
”Nu har jag bloggat i hundra dagar i sträck – Låt aldrig detta ske igen”!
Därpå vände hon om, med blicken i fjärran, på ett majestätiskt vis, och utan ett enda litet knyst gick hon upp i rök….
Så kunde det ha gått….
Men livet ville annorlunda. Så fort hon vände blicken åt ett nytt håll, blev livet så mycket roligare. Så roligt att hon åter fann en ny mening med bloggandet. Och hon började nynna på Arja Sajonmaas stora hit….
”Jag vill tacka livet, som har gett mig så mycket… ”
Och det blev sensmoralen. Ju mer du lever, desto större chans att bloggen lever vidare.
Blogg100 är död – Leve bloggen!
Lev väl…. Vi ses i nästa blogg! 😊
Det tornar upp sig… 😉
Time in Stockholm 
Tid 