Mot hösten! 

Det drar kallt och ett obehag kryper innanför jackor och tröjor – ja, innanför skinnet, till och med.

När det amerikanska presidentvalet börjar likna en skräckfilm och de svenska politiker och journalister som pläderar för åsiktsfrihet och pressfrihet vill vara utan källkritik eller textkritik. Vem som helst ska alltså få säga vad som helst utan att bli avbruten eller kritiserad på sakliga grunder. Vem som helst ska också få hata och hota vem som helst. Blir man hindrad kallas det åsiktsförtryck. Det är slugt, det är elakt, det är avskyvärt. Ändå hyllas denna typ av beteende överallt, nuförtiden. Över hela Europa och USA.

Och jag undrar…. Vem kan man lita på?

Men kanske ännu hellre….

Vem kan lita på mig?

Vem kan lita på mina själsfränder som inte hyllar de populistiska, främlingsförnekande, faktaresistenta människorna runt om på vår planet?

Står vi rakryggad mot all fascism och rasism, mot korruption? Tar vi en debatt med de faktaresistenta, de som inte vet bättre, men kanske kan ändra sig?

Gör vi så gott vi kan, eller kommer vi att i ett historiskt perspektiv framstå som de lortar tidigare århundradens fegisar har visat sig vara?

Jag frågar, eftersom jag inte vet hur jag själv kommer att reagera i ett trängt läge. Jag som har vuxit upp i ett hem och en omvärld med nästan bara snälla människor omkring mig, har aldrig lärt mig att stå upp för mig själv eftersom det sällan har behövts.

Men det är klart – jag kanske växer med uppgiften? Och även om bristen på kaxighet kan vara ett handikapp,  så vet jag att kärleken har jag i alla fall fått.

Det var ju det Astrid Lindgren sa vad gäller uppfostran:

– Ge barnen kärlek, kärlek, kärlek, så löser sig resten av sig själv.

Ja, kanske kan hela världen bli hjälpt av kärlek, men risken är att Trump och kompani redan har blivit resistenta mot det också.

Vi får börja om med nästa generation, och hoppas på det bästa.

Rent akut tror jag på att i allmänna val aldrig rösta på dem som skryter om sina egna elaka och otäcka sidor som om det vore någon slags bedrift att vara elak.

Rösta alltid på snälla människor!

Lätt som en plätt, eller hur? 😉