Dagen har börjat. Har plöjt igenom ett antal tidningsdelar. Fick en DN och två SvD. Prövar på SvD i fem veckor men jag behöver ju inte pröva dubbelt så mycket.
Hade tänkt ge mig ut till skolmässan för att bli inspirerad, men känner mig mest lite dyster över utbudet av seminarier. Om bedömning och annat som inte rör mig så mycket. Tänkte mig nåt skapande, pedagogiskt intressant. Något sådant verkar inte finnas. Förra året gick jag runt till olika förlag för att se om det fanns några som var intresserade av mitt projekt, men hittade inte riktigt det jag fann. Några blev emellertid intresserade och jag skapade kontakt, men sen visade det sig att jag var ute vid fel tidpunkt. Det var på våren jag skulle komma in med mitt bokförslag.
Jaha…. Nu sitter jag här i fåtöljen och känner mig lite småsnuvig utan lust att gå någonstans.
Jag tror att såväl jag som mitt projekt ska få en vilodag, denna första regniga tisdag i november.
Jag tänker som bäst när kropp och själ är fria som fågeln. Däremot kan jag inte ta rätt beslut förrän jag är tvungen. Kniven på strupen, typ. När jag inte längre kan förhandla med mig själv, fram och tillbaka, om vad som är bäst….
Förra året hade jag som mål att jag skulle göra en bok med handling och siffer-illustrationer, göra låtarna till entalsdanserna färdiga. Göra reklamfilm samt stimma tillhörande musik. Spela in pedagogiskt material med koreografier till danserna. Ge ut och visa upp mig på skolmässan. Men vad bidde det då da?
I år bidde det en trött pedagog som är glad att hon varje dag kommer iväg till jobbet i någorlunda skick, men utan riktig kraft över till det där lilla extra.
Men mitt tillåtande jag klappar mig själv på axeln och säger:
Det är inte försent än! Kom igen till nästa år. Det mest lönsamma är att skaffa firma efter pension. Du har tid på dig…..
Mitt rastlösa jag manar på:
Vad väntar du på? Bäst att smida medan järnet är varmt. När du är pensionär är du redan bortglömd, passé, och någon annan har kommit före dig med ditt koncept. Eller så är du skadad och kan inte längre dansa.
Kanske är den gyllene medelvägen den bästa, som vanligt:
Ta det i din takt. När du blir färdig med grunden – danser och bok med handling och lärarhandledning , är det dags att agera, om du är redo då. Gör inte mer än du orkar! Det viktigaste är ändå det som redan är klart.
Don’t overdo it!
Ja….såhär har tankarna gått i två och ett halvt års tid, ungefär, sedan dans och musik blev klara.. Ändå har jag inte begravt hela projektet. Det har aldrig vilat och jag har hela tiden prövat och testat det på nya barngrupper. Alltud med framgång . De flesta gillar danserna och vill genast lära sig nästa. Ett gott betyg från brukarna själva… 😉
Så vad bråkar mitt inre om?
Kanske skulle det vara en slags upprättelse för mig själv. Min karriär må vara i ständig rörelse…. bakåt, men mitt projekt är i ständig rörelse …framåt, så….
…Vad sa ni nu då? 😉
Time in Stockholm 
Tid 