Snäll….

Det finns ett ord som betyder något snällt men som under årens lopp har fått betyda något helt annat.

Själv växte jag upp med Pelle Svanslös och elake Måns och hans två medlöpare Bill och Bull. Ett barn kunde knappt missta sig på vem som var snäll, vem som var elak och vilka som bara var allmänt korkade. Den elake körde med egna spelregler och låtsades vara snäll för att Pelle skulle falla i hans fälla, men varje gång var det Måns som föll själv däri. Hade inte berättelserna varit humoristiskt skrivna hade man kanske kunnat tycka att Pelle var nästan odrägligt god och snäll. Ungefär som ett parti i vår riksdag tycker om resten av befolkningen.

Men är man snäll så är man. 

På 80-talet blev ordet snäll nästan ett skällsord. Då var man mesig och töntig om man inte kunde ta för sig och bli den man drömde om. Man skulle lyssna till sig själv och görs sin grej. Att lyssna till andra var väl bra om man kunde få ut nåt av det själv. 

På 90-talet blev det en vinnarstil att slå sig fram på andras bekostnad, vilket permanentades och utvecklades globalt i och med programmet Robinson och senare Idol, mfl utröstningsprogram. Om någon var för snäll i Robinson, kunde innebära döden ur utröstningssynpunkt. Nej, man skulle liera sig med andra elakingar för att slippa den snälla i nästa avsnitt och för att kunna fortsätta sin egna självgoda alliansterror. Den snälla, vänliga, hjälpsamma kunde vara bra att ha i vissa sammanhang och då gäller det att snabbt byta kumpaner. Tävlingar av det här slaget har sen dess gjort mig illamående. Kanske för att jag är för snäll? För töntig? För att jag var mobbad som barn? Nej, inget alternativ är rätt. 

Men jag vill vara snäll och jag vill att man vinner för att man har goda avsikter och inte för att man är manipulativ. Kan man sin Pelle Svanslös, eller Pippi Långstrump, vet man att det goda lönar sig i längden, om inte spelreglerna är satta av en elake Måns, en Donald Trump, eller en Erdogan eller Putin. 

Då vill inte jag vara med och leka längre!

 Men om jag säger en sån sak högt nuförtiden i olika sammanhang i media, ensam eller tillsammans med andra, blir jag hånad som ”godhetsapostel”….eller vänsterextremist…  😉 

So what? 

Man kan tro att mina studentår på 70-talet var en snällare tid. Men inte då! 

Då skulle man knyta näven och höja den mot överhögheten istället. Man skulle ställa krav och inte nöja sig med mindre än det man ansåg vara rättfärdigt. Hela det decenniet var en kamp för rättvisa och mot orättvisor, men det mest positiva med det var att man slogs inte bara för egna krav utan även för sina kamraters. Ingen utröstningsprogram där man röstar ut sin nästa, där inte. 

Problemet var att snällhet lönade sig inte heller då. Var man lite för snäll var man ju också medlöpare. Man stod inte upp för sin nästa eller sig själv, och i och med det gav man fienden rätt. 

Men nu ska jag inte gräva ner mig i gammalt groll. 

Nu vill jag kämpa för rätten att vara snäll. Tänk att det ska vara så svårt. 

Om jag under alla år har frågat barn hur en bra kompis ska vara så säger barnet i 99 fall av 100 att kompisen ska vara snäll.

Och i det fallet vet alla vad vi menar, eller hur?

Svårare än så behöver det inte vara!

Jag önskar er alla en snäll kväll! 😊 

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s