Vart jag mig i världen vänder….

Människor jag möter i vardagen är sällan eller aldrig elaka eller medvetet otäcka eller vill andra något ont.


Hur kan det komma sig då att jag ständigt kan läsa illasinnade kommentarer på internet som uttrycker direkt hat och misunnsamhet?

Om man skulle påpeka det, kastar de genast tillbaka bollen.

”Alla som påstår sig vara goda är egentligen vänsterextremister. De befinner sig inte i verkligheten”….

Vilken verklighet? Om jag nyper mig själv i armen så känner jag absolut av det. Vart jag mig i världen vänder, så nog är det en slags verklighet jag möter. Det gäller kanske också de argsinta.

”Ta bort skygglapparna”, säger de till mig.


Ok. Ta bort filtret för din inre syn så kan du se färgspektrats alla nyansee. Ta fram vidvinkelobjektivet så kan du se både det ena och det andra. Borsta dina tänder i rent vatten så kanske ditt tal blir mer klart och ärligt och utan utan ljug och falskt förtal. Lär dig läsa och skriva texter som är längre än att de kan rymmas inom en twitteruppdatering.

När väl en plattform för samtal har etablerats….. Hur långt kan vi inte nå då?

40000 människor har samlats i en Facebookgrupp för att försöka bekämpa hat, hot och rasism på sociala media runt om i landet. Trots att gruppen är opolitisk, tar alla ”motståndare” för givet att vi är naiva, konspiratoriska vänsterextremistiska godhetsapostlar…..


Vad får de allt ifrån?

Allt kan kännas meningslöst och hopplöst, men om jag jämför med hur jag kände för något år sedan när jag kände mig maktlös bland alla hatiska kommentarer på allehanda sidor – från Malena Ernmanns till Aftonbladets sidor – där jag kände mig nerdragen i underjorden. Ensam och olycklig, nedtrampad i dynga och avsky.  Jämförelsevis känns det fantastiskt att ha en hel kör på 40000 pers i ryggen som stöttning när allting känns för svårt.

Kanske kan alla vi många försvarare av det ”goda ordet” i förlängningen ge andra hopp? Ge oss själva och varann styrka att komma vidare och göra gott för mänskligheten på olika sätt?

Jag är fortfarande optimist, om än avvaktande. Men det är nog bra. Annars skulle jag kanske bli beskylld för att vara naiv och orealistisk……

Nej, det är det  bara klimatförnekarna som är.

Men jag är ju bara en vanlig optimistisk realist som tror på människors inneboende goda vilja – om bara viljan finns. Och gör den inte det,  får vi jobba på det….


Idag är det Nobeldagen, då många människors upptäckter och intressanta forskning hamnar i blickfånget. Då upptäckarlusten,  nyfikenheten och leklusten premieras. Människor som kan ta till sig resultat av experiment och omvandla det till något nytt omvälvande har knappast skygglapparna på. De förnekar inte vad forskare runt om i världen har kommit fram till om de inte själva har forskat inom samma område och har dragit andra slutsatser. De avfärdar framförallt inte en annan forskares avhandling med en enradig twitteruppdatering.


Så låt oss alla uppträda lite mer nobelpristagarmässigt!

Så vart jag mig i världen vänder – vad finner jag där?

”The answer, my friend, is blowing in the wind. The answer is blowing in the wind….”

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s