I denna hårda tid vi lever i tar vi en risk om vi på något sätt uttrycker en önskan om att vara god. I vissa kretsar, på vissa sidor på nätet talar man till och med i termer av att vara ”perverst god”. Man hatar de ”perverst goda”, vilka de nu kan vara? Jag har nog aldrig träffat en perverst god människa. Det kunde ju vara intressant i och för sig men jag tror inte att den typen av godhet existerar. Annars är ju den ”hycklande godheten” den mest förhärskande. Man gör sig lustig på de godaste bekostnad. För att få känna sig mer förträfflig själv, får jag förmoda? Sällan hånas eller bespottas väl någon utan anledning. Någon som dessutom framstår som lite bättre i många andras ögon kan inte få fortsätta vara populär eller godhjärtad utan att det känns. En människa som önskar vilja göra gott för andra har säkert andra mörka baktankar? Det finns inga människor som kan vara goda utan egen vinning. Så tycks många förvirrade och ibland ondsinta tankar snurra. Till slut, när de sätts på pränt om och om igen, blir det till.en slags sanning. Likhetstecken sätts mellan godhet och hyckleri, och snart också perversion, kulturelitism..Och till slut blir att vara god, att vara ond.
Det är en slags indoktrinering att trumma in ord och meningar i vårt medvetande så att vi till slut inte vet varken ut eller in. All slags propaganda jobbar så, utan nyanser och eftertanke. Ord som inte kännetecknar propaganda precis.
Men därför vill jag trotsa det enkla budskapet, för att istället införa nyanser och olikheter i språket. Det finns olika varianter av godhet, naturligtvis. Men nuförtiden är det inte möjligt att säga att man vill utföra goda gärningar utan att bli påhoppad från alla möjliga håll.
Vart tog ordet vägen? Vem har kapat godheten?
När jag var barn var det bara självklart att man skulle vilja vara god och även om man inte lyckades alltid, var det inte många som tvivlade på den goda viljan. Att ha en god ton när man pratade med varann ansågs också vara självklart. Om någon misslyckades med det antogs personen i fråga vara berusad eller ha personliga problem.
Nuförtiden är tonen inte särskilt god och inte heller är man särskilt förlåtande mot oliktänkande. Det finns inga vänliga nyanser i samtalet….Jag talar i första hand om nätverks-kommunikation. Men när även en president skyltar öppet med ett brutalt och vulgärt språkbruk kan man undra om inte ordet pervers gör sig bättre?
Nej, de som avskyr det goda koketterar i stället med att vilja vara så elaka de kan. Att minsann inte låtsas vara finare än de är. Men jag tror att det där med att vara god är något de där godhetshatarna själva har hittat på.
Visst måste vi alla vilja våga vara goda, men alltför få lyckas helt med det.
Själv önskar jag bara vara mänsklig, i den meningen att jag vill vara mot andra som jag själv vill bli behandlad, oavsett det är en som tigger utanför tunnelbanan, min mamma på ålderdomshemmet eller ett barn som inte har någon att leka med. Inte alltid jag lyckas med det, men det är också mänskligt. Det är i alla fall inte perverst! 😊