Vad ska jag bli när jag blir stor? #14

En fråga jag har ställt mig under i stort sett hela mitt liv….


En klasskompis undrade detsamma någon gång i tonåren. Själv skulle hon bli sjuksyster, det visste hon, men hon kunde inte begripa vad jag skulle passa bäst till. Men till slut kom hon på det. ”Du skulle vara på ett ställe där det var en massa folk och du kunde bara gå omkring och vara trevlig”. Jag tyckte det var ganska smickrande förstås, men jag hade lite svårt att hitta ett yrke som passade in på den beskrivningen, så jag passade på att utbilda mig några gånger och ströläsa några kurser på universitetet, jobbade på dagis, och som lärare och på fritids och gjorde egen musik och danser och skrev texter och stod i…. 

Tja, så gick livet och jag undrar fortfarande. Skillnaden nu är att jag har ett år kvar av arbetslivet och jag är fortfarande inte stensäker på  vad jag egentligen vill, eller ville bli. För andra verkar det så enkelt. De har en dröm och en vision och så jobbar de mot den. Och så lyckas de ofta. Eller så vill de bara tjäna pengar och jobba jättemycket och utan utbildning eller speciella visioner får de hög lön och kanske gör de till och med karriär. 

Min ambition har väl aldrig varit att gå omkring och vara trevlig hela livet, men ändå kan man nog säga att det är väl det jag har lyckats bäst med, för det där med lön och karriär har aldrig varit min grej. Men rackarna trivsamt har jag allt haft under större delen av mitt arbetsliv. Och visst krävs det ett visst mått av trevlighet för att man ska klara av jobbet med barn, föräldrar, chefer och kollegor, men kanske inte bara det? 😉 

Idag på APT fick vi en lapp där vi skulle fylla i önskemål om nästa läsår, och åter dök den eviga frågan upp. Mitt livs sista år i arbetslivet – hur ska jag optimera det?

Frågorna hopar sig. Ska jag försöka göra karriär som arbetslagsledare, bli lärare, bibliotikarie, satsa på att saluföra mina egna danser och musik, eller ska jag bara fortsätta att vara hur trevlig som helst?  

Ja, det sistnämnda ger ju inget i plånboken, och har aldrig gjort, men det ger ju så mycket annat. Ett leende, ett intressant samtal och glada gemensamma stunder kan ju aldrig vara fel. 

Men jag skriver nog inte i det där formuläret att jag vill försöka fortsätta vara bara trevlig. Några ambitioner måste man väl ha. Eller? 

Ett år kvar… Skärpning nu Millroll! 😊 

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s