Idag firar vi allas olikheter med anledning av att en flicka i USA en dag ville uppmärksamma sin syster som hade downs syndrom. Hon älskade sin syster men tyckte det var orättvist att systern av många inte ansågs vara lika mycket värd som andra. Så startade rörelsen ”Rocka Socka” som innebär att alla sätter på sig olika sockor på fötterna som en liten påminnelse om att olikheter inte betyder olika värde. Båda fötterna behövs lika mycket.
Alla barnen i klassen utom ett hade kommit ihåg att ta två olika strumpor på sig. Vi kom fram till att det barn som hade glömt att rocka sina socker, var ju olik de andra barnen genom att ha just två lika strumpor. Roligt att ”mainstream”innebär olikhet, för en gångs skull.
Bra med tankeväckande teman.
Efter jobbet åkte jag till nya musikhögskolan för att gå på en konsert med elektroaukustisk musik i den mycket moderna studio-konsterlokalen lämpad just för just sådan musik. Först var det en ganska oväntat lång föreläsning om lokalen och alla de olika konsertsalalarna i den nybyggda högskolan. Där vi satt var det 29 små och några större högtalare utplacerade i cirkel i rummet. Föreläsaren förklarade att det är som med en bild som förstoras mycket och beroende på antal pixlar blir bilden olika grovkornig eller suddig. Ljud som förstärks blir alltså mer skarpt och tydligt beroende på mängden olika högtalare som förmedlar ljudet.
Det var roligt och intressant, men sen höll det på att bli en flopp när vi skulle lyssna till några ljudillustrationer.
Fel på tekniken! 😊
Nästan komiskt att få en låååång föreläsning om ny modern ljudteknik och så fallerar själva tekniken.
Men det gjorde inget. Medan de trixade med apparaterna fick jag chansen att prata med en en studiekamrat från min utbildning. Hon är numera kompositör och ett nyskrivet verk av henne ska spelas upp i kväll 21.30 i just denna tekniskt avancerade lokal…
Som tur var för oss och för henne, fixades ljudet till slut och vi fick åtnjuta två ganska korta elektroniska stycken. De var inte som vanlig musik men kallas ändå musik då det är organiserade ljud. Inte olikt filmmusik.
Suggestivt och illustrativt!
Roligt med annorlunda upplevelser en vanlig tisdagseftermiddag, rätt olik alla andra tisdagseftermiddagar.
Nu är det bara att hoppas att ljudtekniken inte spelar min vän kompositören Kim ett spratt. Jag hade gärna stannat på den konserten men jag är inte tillräckligt oliktänkande när det gäller sena kvällskonsertee en vanlig vardagskväll… 😉
Tjingeling!
Time in Stockholm 
Tid 