Steg upp tidigt, tog tempen – ingen feber – men tog en Ipren för säkerhetsskull. Tillräckligt frisk för att jobba igen efter förra veckans förkylning, men kände mig ändå inte helt pigg. Slog mig mig ner på ett tunnelbanesäte för att läsa Metro, men efter några stationer slog huvudvärken till. Väldigt plötsligt. Både som ett gammalt migränanfall och en vanlig förkylningshuvudvärk.
Jag höll just på att ta min sedvanliga ”Slussenbild” från tunnelbanefönstret men fick lägga ner mobil och glasögon och andas lugnt. Såg lite suddigt på höger öga och blundade. Tog fram en vattenflaska och drack lugnt. Ingen stress, tänkte jag. Det blir nog bättre på vägen från tunnelbanan till jobbet med frisk luft. Hann inte ens halvvägs och kände att jag fick ge upp och vände om. Snopet.
Väl hemma har värken gett sig och kommit tillbaka, men inte med samma styrka. Det är ju bra, men jag vilar imorgon också.
Som gammal migränpatient är jag expert på att skilja olika slags huvudvärk från varandra. Numera finns en mirakmedicin mot migrän, som gör att den går över på 20 minuter om man vilar. Den hade jag typiskt nog inte med mig, vilket antagligen ökade stressen och därmed huvudvärken ytterligare ett snäpp. Men nu var det ju inte den vanliga typen av migrän utan en blandning av alla sorters värk som ”alla kom på en och samma gång”. Jag blir alltid orolig när jag får värk som jag inte känner igen.
Så det blev en tur- och returresa inom en timme nästan. Sen hem och klappa katten igen. Jag som var så pass taggad och på G.