Ta dig tid! #36

Nu är inte jag världens snabbaste och heller inte världens mest korkade. Jag är väl som folk är mest. Men jag vet att jag redan som barn blev väldigt stressad när jag visste att något skulle gå snabbt. Som det här med huvudräkning till exempel. Jag hann knappt börja räkna ut talet innan någon redan hade svarat. Oftast var det alldeles blankt i skallen. Men så fort det inte handlade om tävling eller jämförelse med någon annan var det sällan något problem. Bara man tar sig den tid man behöver kan de flesta problem lösas. 

Tänk att hela livet tycks gå ut på hastighetsprov och tänk så många begåvningar samhället har missat på grund av det. Jag tänker inte på mig i första hand nu…. 😉 

Men betänk att jag ändå inte är ensam om att bli ”tidsstressad”, och tänk så många prov i skolan som ska göras på tid, trots att innehållet på provet kanske går ut på att man ska vara lite eftertänksam. 

En sak var jag snabb på som barn och det var att läsa. Ibland hade jag läst ut nästan hela boken innan en stackars klasskamrat knappt hade tragglat sig igenom första meningen.  Jag hade lite svårt att förstå att det kunde gå såååå långsamt men det gjorde ju inte mig något så länge som jag fick läsa i min takt. 

Men då fick jag inte beröm för att jag läste så bra, minsann, utan istället fick jag skäll av min fröken för att jag inte visste hur långt vi hade kommit på sidan när det var min tur att läsa högt. 

Plötsligt var inte snabbhet något att yvas över, utan snarare skulle jag skämmas. 

Skolans pedagogik har alltför länge byggt på ”mainstream-filosofin”. Gör som de andra oavsett om du lär dig nåt eller inte. Men naturligtvis kan ett positivt grupptryck också vara av godo, när det finns positiva förebilder som manar på de andra att göra sitt bästa i alla väder, utan stress eller dumma kommentarer. Ett gott klimat kan göra under, men det krävs att läraren är en förebild. Om hon varit rättvis eller åtminstone försökt, hade kanske till och med jag stått ut med lite stress och press vid huvudräkning, även om ingen någonsin kan övertyga mig om att det skulle göra mig till en bättre människa.. 

Men det är en annan fråga. Ska skolan göra oss till bättre människor också? 

Ja, det finns väl gränser för vad skolan ska syssla med…. Kanske……?  😉 

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s