Nu närmar vi oss påsken med stormsteg. När påsken äntligen är här är det inte långt till valborg och första maj, Sveriges Nationaldag som jag egentligen bara firar för att det råkar vara min mammas födelsedag, och Kristi Himmelfärdshelgen som rätt vad det är går över i skolavslutning och midsommarafton. Sen är det egentligen ingen riktig högtid förrän i november, men då är det ju inte långt till jul…. 😉
Om man bara tänker så kan året kännas kort. Det har bara swishat förbi. När Facebook påminner mig om en påsk för fyra eller sju år sen, känns det som om tiden går nästan svindlande fort. Det var ju alldeles nyss. Men när man står där och rastvaktar och fryser på skolgården, i november, känns en svalkande bris i juli oändligt långt borta. Jag undrar hur något kan variera så grymt mycket som tiden gör. När jag vaknar mitt i natten och ser att jag ska gå upp om två timmar tänker jag att jag har gott om tid att somna om…. Men icke, sa Nicke! Jag kan inte somna om och i ett nafs ringer väckarklockan, innan jag hinner blinka. Jag lovar att jag inte har sovit. Men sitter jag och väntar på att något roligt ska hända, släpar sig tiden fram. Fem minuter går lika långsamt som en timme, plötsligt.
Den som kan förklara det borde få Nobelpriset. Det finns naturligtvis en psykologisk förklaring, men jag skulle vilja få en förklaring på en vetenskaplig nivå…. Eller skulle jag det? Det skulle säkert göra en krånglig sak ännu krångligare…..
Snart är det Påsk, hur som helst. Det var inte igår. Det vet jag med säkerhet. 😉
Dessutom återkommer min egen Gullefjun som amen i kyrkan varje påsk. Det kanske inte är en högtidsstund, men det är i alla fall en tradition… 😉
Time in Stockholm 
Tid 