Häromdagen tänkte jag för mig själv att det var länge sen jag kände av mitt onda knä och jag övervägde nästan att plocka ur knäskyddet ur väskan imorse, men hejdade mig. Så konstigt att jag bara någon timme senare fick ont i knät.
Det är inte första gången något sådant händer. Om jag någon gång har tänkt att nu ska jag inte bli förkyld mer den här terminen, så nog exploderar all hosta och nysningar och huvudvärk och halsont, på en gång. Numera vet jag att jag aldrig mer ska tänka så….. Då är det förkylt nämligen.
Aldrig ta ut en seger i förskott! Däremot går det bra att bocka av framgångar och goda ting i efterhand. Jag har aldrig märkt av någon backlash i det fallet.
Idag kändes det som en bra dag, törs jag säga. Det mesta flöt på enligt beräkningarna, och solen sken och barnen var i huvudsak glada. Och så är det förstås fredag. Veckodagen vi ser fram emot hela veckan. En hel helg framför oss. Att bara få vara den man är utan yttre krav och större motgångar. Men så enkelt är det inte för alla.
Läste just en artikel om människor – kvinnor – som drabbats av utmattningsdepression, men inte pga jobbet utan med anledning av alla krav från egna barns förskolor och skolor, släktingars krav på att det ordnas födelsedagskalas och diverse aktiviteter samt sambons, och barnens, och personens egna högt ställda krav på ett fungerande hem.
Lyckligtvis har jag en pensionär hemma som sköter det mesta av marktjänsten och ställer mycket få och rimliga krav på mig, och katten har just inga andra krav än att få ligga en stund på mitt onda knä, att få leka med en boll då och då, men framförallt att få lite ”ning” (hennes ord för räkor) varje fredag…..
Så… Jorå…. Idag är det dags igen för veckans matte-plikt.
Och för egen del är jag glad alla ”ont-i-knä-dagar” att jag kommer upp ur fåtöljen över huvud taget…. 😉
Trevlig helg!
Time in Stockholm 
Tid 