Om man tänker sig att ta tåget ut i Europa numera får man vara beredd på att byta 6-9 gånger innan man är framme och ska man till Spanien är man där på två, tre dygn.
Det känns ju väldigt snopet för några gamla interrail-farare som har upplevt några av ungdomens och även medelålderns lyckligare stunder under tågresors gång.
Vi måste sova på saken. Men att politiken i hela Europa och i världen främjar flygtrafiken så och negligerar tågtrafikanterna med så urbota usla tågtabeller så att till och med jag avstår från att åka tåg, gör mig vansinnig. Jag vill aldrig mer flyga och gynna de där idioterna som gnäller över en flygskatt på några spänn, tänker jag då.
Fy Fabian, vad besviken jag blir!
I fredags var vi överlyckliga när vi kläckte idén att ta tåget till Alicante tillsammans med en god vän. Ikväll var vi inte lika muntra efter att ha kollat alla möjliga och omöjliga varianter.
Visst… Problem är till för att lösas, och det är ju delikata problem, men mest är jag besviken och arg på det omöjliga i att ta tåget på semestern.
Jag vill verkligen inte flyga!
Varje gång som jag ska flyga tänker jag flera veckor i förväg att jag kommer aldrig att komma hem mer. Mina katter får aldrig mer se mig.
Jag vet att det inte är rationellt. Det finns tusen andra farliga sätt att dö på, men det spelar ingen roll för mig. Jag vet ändå att det blir min sista flygresa. Bara ett antal glas öl på Arlanda kan få mig på andra tankar. Och själva flygresan brukar gå bra. Det är bara den där oron i förväg.
Och sen är det ju det där med miljön och klimatet. Det gör ju inte det hela mer försvarbart, precis… 😡
Men mest sörjer jag den där härliga känslan när tåget rullar ut från perrongen och alla äventyr väntar bak nästa krök.
Då går det som på räls! 😊
Tomorrow is anothee Day! 🚂 😎
Time in Stockholm 
Tid 