Juni och ledighet! Vi firar Sveriges Nationaldag av någon anledning som ingen riktigt vet. Hur vi än bär oss åt kan vi aldrig bli lika nationalistiska som norrmännen. Vi har inga självklara traditioner kring 6:e juni. Hissa flaggan? Har man ingen flaggstång så…. Nej, det mesta känns krystat. Vi kan inte vifta med små vimplar iförda folkdräkter, på Skansen. Pinsamt, ju…. Nån kan ju se oss.
Om en nyanländ gjorde det skulle jag nog jubla. En människa som äntligen förstår att uppskatta vårt lands förtjänster. Som vet vad det innebär att inte ha demokrati. Att inte ha yttrandefrihet och inte ha fred.
Nu hör vi hur det ylas om ”svenska traditioner” som inte längre får finnas på grund av invandrarna. Det är så idiotiskt så det går inte att säga.
Att vi inte längre får ha avslutning i kyrkan och att vi inte får sjunga ”Du gamla du fria…” på skolavslutningen, är så fel det kan bli. Vi har aldrig sjungit den sången på avslutningsdagen så länge jag kan minnas och det är länge…. 😉
Invandrare kan visst gå i kyrkan. Svenska infödda personer går nästan aldrig i kyrkan. Enda gången svenska folket går i kyrkan är när det vankas julkonserter eller andra konserter. Jag vet, eftersom jag har sjungit i kyrkokör hela mitt liv, utan att vara religiös.
Varför ska vi svenskar plötsligt låtsas vara både heligt religiösa och nationalister bara för att vi har fått in ett stort gäng muslimer i landet? Är inte det lite påklistrat, eller rentav skenheligt?
Spänn av, vetja, och var som folk är mest!
Det blir roligare så.
Själv brukar jag fira mammas födelsedag den sjätte juni. På så sätt kan jag hedra vår moder jord, i alla fall.
Och i morgon är det Pingst – hänryckningens tid. Den firade vi förr.
Det var en härlig tid! 😊
Time in Stockholm 
Tid 