Nu snackar vi tid!

Det känns som en hel evighet sen jag sist bloggade. Inte sedan jag började jobba efter sommaren har jag tryckt och tyckt ner några tankar här. Ganska precis en månad har gått sen terminsstart

Mitt liv förändrades i ett slag väl tillbaka på arbetsplatsen. Det jag trodde skulle bli ett relativt lugnt sista år på jobbet började i hög fart med en rivstart, för att öka hela tiden.

Först för någon vecka sedan kunde jag cykla hem från jobbet bara någon halvtimme efter att jag egentligen slutade för dagen, och kunde tycka att jag var färdig med dagens uppgifter.

Jag som gick in i väggen för tio år sedan pga just tidsbrist när det gällde planering och utvecklingssamtal och reflektion och dokumentation, tyckte att jag nu hade fått ett hav av egen tid. Jo pyttsan! Men, jovisst kommer det att lugna ner sig. Det säger alla mina kollegor. Och kanske för att jag kunde uppleva viss nedtrappning i tempo för någon vecka sen, var det som jag hann känna efter att jag var förkyld. Typiskt!

Nu sitter jag hemma och begrundar. Vad är det som tar sådan tid?

Allt administrativt, allt letande efter papper, skriva veckobrev, göra maillistor…..jag vet inte allt!

Men barnen då? De är det minsta problemet. Självklart finns det saker som uppstår i barngruppen, men det är ju därför man jobbar med barn. För att lösa konflikter och förebygga ett gott klimat måste du som lärare ligga lite före. Det är ju alltid det som är roliga med lärarjobb och särskilt med F-klasser. Man har ganska stora friheter.

Men nu kan jag inte påstå att jag ligger lite före direkt…… 😉

Snarare halkar jag med av bara farten, men snart är jag ikapp. Ska bara hosta färdigt först och snyta mig klart när febern släppt taget för gott.

Var hemma från jobbet i tre dagar och idag på lördagen tänkte jag göra en provpromenad i närheten, där vi har blivit erbjudna att titta på två kolonistugor. Sen skulle jag handla lite grönsaker, och efter det lilla äventyret kom jag hem alldeles matt och svettig….

Men precis som allt annat – en förkylning behöver också tid på sig. Ingenting kan bli bättre av stress och press. Och nu är jag glad att det bara är lördag eftermiddag. Än finns det hopp om bättring till nästa vecka.

Vila och kärlek är A och O. Det gäller bara att komma ihåg det medan tid är…

Och nu är jag på väg igen med blogg och jobb, och det jag har varit särskilt mån om att få göra i arbetet med denna klass – att en sista omgång lära ut mina danser och att försöka få en helhet tillsammans med barnen kring danser, och begrepp kring entalen.

Men kanske hjulen snurrar på lite för fort? Kanske ska tåget stanna lite längre på varje station?

Det ständiga dilemmat – att å ena sidan vilja framåt och å andra vilja ta det lugnt och låta kunskap och tankar sjunka in. Det finns fördelar med allt.