#metoo 

Det var en gång….

 Jag funderade ett tag.

Jo, men visst. Nog har jag blivit sexuellt  trakasserad alltid. Fast det var väl inte så farligt?  Jag menar…. Jag överlevde ju i alla fall. Som om jag borde vara tacksam för det.

Jag tar det från början:

Sicilien 1972

Min pojkvän och jag hade interrailat i flera veckor tillsammans och hade kommit till en italiensk – tysk familj som vi skulle bo  hos nästan en vecka. Frun i huset hade kommit som tysk flykting till pojkvännens familj i Sverige och hade varit barnflicka hos dem. Sedan gifte hon sig med en italienare och bosatte sig på Sicilien. Mannen var lärare eller professor i staden. Han var nog i 50-årsåldern och var inte speciellt stilig men han tyckte väl att han hade en viss makt och pondus eftersom han var en högt uppsatt person. Frun i huset var betydligt mildare i sin framtoning och mycket rar. Hennes sätt att bjuda på maten blev sen ett talesätt i vår bekantskapskrets. Hon kom väl inte ihåg ordet ”varsågod” så hon sa istället ”Ta då, Hans-Olof …. Ta då, Camilla!” Jag gissar att det var en direktöversättning från tyskans ”nähmen sie”, men det lät så rart.

Nåväl. När vi skulle gå till sängs, visade det sig att pojkvännen och jag inte fick sova i samma rum – nej, inte ens på samma våning – eftersom vi var bara 18-19 år och ogifta. Att vi hade varit ute på egen hand i flera veckor var inget mannen i huset tog notis om. Hasse skulle bo i farmoderns våning högst upp i huset och mannen i huset tyckte att jag skulle följa med upp och säga godnatt och se hur han hade det. Det gjorde jag och det var Ok. Den andra kvällen likadant…. Men efter att mannen och jag klivit in i hissen, tryckte han på källarvåningens knapp. Jag blev skräckslagen!  Han böjde sig fram och smekte min kind och försökte kyssa mig, som jag minns det…. Jag ryggade bakåt så gott det gick i den trånga hissen, och sa ”Nein!” Han sa ”Warum?”

Varför? 

En tjock italiensk gift gubbe undrar varför inte en blond svensk tjej med pojkvän, som dessutom är hans gäst, inte vill att han ska kyssa henne eller tafsa på henne!! Sanslöst. På svenska hade jag kunnat svara bättre men tydligen lyckades jag svara hyfsat på tyska, så han tryckte ilsket på rätt våningsplansknapp i hissen och vi kunde gå in till hans fru. Jag skämdes för henne fast jag inte hade gjort något och skyndade in på mitt rum. Jag låste om mig men var ändå rädd att han skulle försöka ta sig in. Och jag våndades över att Hasse inget visste. En hemsk natt. Nästa dag bestämde vi att vi skulle åka tidigare från Sicilien. Hasse blev väldigt upprörd när jag berättade vad som hänt.

 Jag följde inte med upp i hissen på kvällen. Mannen verkade arg och den stackars frun såg undrande ut, men såhär i efterhand tänker jag att det inte kan ha varit första gången det hände. 

Det var en varm, het dag, som vi lämnade Sicilien och den goda hustrun skickade med oss ett gott hemlagat is-thé att ha med på färden. Det var så gott, och trots att det var kallt, tänker jag än idag på med vilken värme hon överlämnade den goda drycken till oss….. ”Ta då Hans-Olof…. Ta då, Camilla!” 

Vi vet inte hur det gick för henne senare, men jag önskar innerligt att hon slapp leva resten av sitt liv med denne svekfulle man som i mitt medvetande har gett Italiens dubbelmoral ett präktigt ansikte….

 Stockholm 1977 

Vi var några stycken som hade en liten fest hemma hos en av min kompisar. Det var idel körsjungande killar och tjejer. Såna människor som jag alltid brukade umgås med. Vi hade trevligt och sjöng och spelade och pratade. Nog drack vi vin men jag drack sällan för mycket på den tiden eftersom jag var rädd att få migrän av det. Men det blev sent och flera stycken av oss fick stanna kvar och sova över. Så gjorde man ju när man var ung..   Vi placerade oss på soffor och madrasser och som jag minns somnade jag in på en säng men utan någon bredvid mig. 

Jag vaknade och jag tror i en viss upphetsning… Jag har nog drömt något, tänkte jag innan jag upptäckte en hand innanför mina byxor OCH trosor…. Men handen försvann snabbt och jag vände mig om och upptäckte ett. ”ljushuvud” – en ljuslockig grabb som nog var en liten prins hemma som liten men nu såg han mest förvuxen ut som prins betraktad.

”Vad gör du?“

”Du ville ju”, sa han….

”Jag sov ju”, sa jag.

Han flinade hånfullt….. 

”Det verkade inte så”…..

Denne unge man, som varken förr eller senare har påverkat mitt liv, har ändå påverkat min självsyn. 

Att inte bli betrodd. Att känna sig misstänkliggjord. Jag hade inget att sätta emot, trots att det var han, denne gosse med prinskalufs, som hade sin hand under mina byxor när jag sov men det var jag som skulle skämmas eftersom ”det var jag som ville”….., fast jag sov?!?!

Men vem var det som ville först? Och vem hade frågat om lov?
Jag vet inte om de här exemplen duger. Kanske är de inte tillräckligt spektakulära. Jag har nog varit med om fler tillfällen då jag och min kropp har utsatts för övertramp, men dessa ovan nämnda lyser starkast. Inte något att skryta med men något att kanske belysa samtiden med, trots att det jag berättar om belyser historien. 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s