Varje gång jag gör kruska tänker jag en liten stund på min pappa. Han kokade ju sin gröt varje dag i sitt vuxna liv och åt den till lunch. Med kärnrussin i och skummjölk till. Vi barn fick när vi var hemma lingonsylt eller äppelmos till, men det tyckte pappa var onödigt. Det var ju russin i gröten. Hursomhelst är pappas gröt av närmast episkt format i vår familj. Alla hans barn och barnbarn och möjligen också barnbarnsbarn har ätit hans kruska.
Pappa var nog en vanemänniska. Så länge han arbetade i praktiken som låg i våningen där han och mamma också bodde, gjorde han i princip alltid som han brukade. Till middagen rev han sina morötter till sallad, och åt potatis och någon annan grönsaksrätt som mamma kanske gjorde till oss alla. Han lät oss äta kött och fisk, men var mycket kategorisk när det gällde mat. Han var vegetarian och följde sin övertygelse ända till slutet.
Hans passion var ju musiken och han älskade inte bara klassisk musik utan och jazz och Povel Ramel, Alice Babs och Swedanes, Hasse och Tage och mycket annat fint. När det kom till melodiradiolyssnande var han inte särskilt nådig. Men när Beatles kom in i vårt hem blev han förälskad i deras musik och sen dess fick även populärmusiken en plats i barndomshemmet.
Mamma älskade ju också musik men hade inte så bestämda åsikter som pappa.
Han var omtänksam och kärleksfull person, och inte alls särskilt sträng, även om det kanske låter så, men han var uppvuxen med två storasystrar och så småningom en lillebror, och jag tror att farmor lät honom hållas ganska mycket. Han var ju den förste lille sonen. Kanske bortskämd? Jag vet inte, men Farmor var nog en föregångare när det gällde barnuppfostran. Barnet kom alltid i första hand och det var ingen kadaverdisciplin där inte. Bara kärlek.
Det finns en berättelse om pappa som barn, då farmor bad honom… ”Hasse, om du ändå ska gå ut i hallen, kan du inte gå genom köket och hämta mina glasögon?”
Då gav min pappa det bevingade svaret:
”Jag hade inte tänkt gå alls…”
Om man nu betänker att det klagas på dagens ungdom att de är lata och ovilliga att arbeta, kan man samtidigt tänka att min pappa, född 1912, som verkade både lat och oartig mot sin mor som barn, ändå jobbade mer och längre än både hans barn och barnbarn någonsin kommer att göra, eftersom han jobbade från 27 års ålder tills han la tandläkarborren på hyllan slutgiltigt vid 95. Så det finns hopp om de kommande generationer som verkar slösa bort sina liv på ingenting. Kanske de har vilat färdigt i början av livet istället för efter pension, som vi andra dödliga.
Det var tankar som kom när jag tillredde min gröt, eftersom det nu har blivit kruskasäsong och eftersom det var söndag och vi tog en söndagspromenad – den vi alltid tar – och eftersom jag nog brås på min far är jag ganska lat när jag inte arbetar och gör inte många knop i onödan. Så nu är det vilodag som gäller. För både mig och katten….. 😉
Time in Stockholm 
Tid 