Det närmar sig. Slutet på historien. Årets klimax – nyårsafton – är också i vibrerande närhet. Nu ska bara det där sista rättas till, stukas om och paketeras fint inför jul. Mitt sista läsår i skolan har jag tänkt mig. Min sista årskull ska lära sig det mesta av det bästa ur mitt skafferi, men de här barnen ska också ge mig något inför framtiden, har jag tänkt. Något som inga andra barn har fått möjlighet till….
Mer om det lite senare…
Medan vi avslutar mitt dansprojekt inom de närmaste veckorna kommer vi samtidigt fortsätta och fullfölja ett läsprojekt med Astrid Lindgren i fokus, som innefattar bokstavsinlärning och alfabetsprojekt som väl för barnens del kommer att bli en never-ending story. För egen del sätter jag nog punkt någon gång i juni nästa år. Delvis känns det fantastiskt befriande men också en aning stressigt.
Hinner jag verkligen – tillsammans med mina kollegor – lära ut och göra allt det vi och jag kan på ett ynka läsår? Tänker på allt jag redan nu har missat i samband med mina mattedanser. Alla begrepp och indelning av tal. Alla lekar och…..
Tja….. Som vanligt måste mina tankar omprogrammeras.
Tänk positivt. Tänk på det som är gjort och inte ogjort. Ibland störs tanken av sånt som kommer ivägen. Resursfördelning, ny personal, personal som slutar. Papper som försvinner och kommer fram igen. Konflikter som inte rör mig men som jag ändå blir berörd av. Så är det ibland att jobba i skolans värld. Sådana saker som en gång stressade mig så att jag blev utbränd, påverkar mig fortfarande och särskilt alla de nätter som jag har haft mer eller mindre kraftiga sömnrubbningar. Då går jag på fälgarna. Rädd att skrapa i botten har jag varit några gånger, men mitt humör har varit bättre än förr. Jag har haft mycket bättre tid för planering, och trots att jag har jobbat över flera timmar i veckan ibland känns det ändå som om jag har kontroll över min tid på ett helt annat sätt, eftersom jag inte behöver jobba på fritids, dessutom.
Men om jag ser det i stort. Nog kan det bli stressigt att försöka lära barnen allt jag kan och vill…. 😉
Det där med naturen, klimatet, djuren och kulturen, och att sen knyta ihop säcken för att se och förstå sambanden i naturen, då hela naturens kretslopp står klart och tydligt för deras inre syn till våravslutningen…. Hur ska jag hinna med?
”Lugn i lilla stormen”, säger du nog.
Jag måste tänka på att barnen bara är 6 år…..de ska gå i skolan hela livet. Tänk också på vilken tid det tog för mig att lära allt jag kan. Dessutom har jag säkert glömt mer än hälften på vägen…..
Jo, men jag har ju haft all tid i världen för egen del. Innan barnen ens har gått ut lågstadiet kommer vi att kunna se resultatet av klimateffekten…..
Men…. Som vanligt får jag ta ett steg i taget. Och ibland ett steg tillbaka. All vår början bliver svår. Jag ska inte bidra till att göra den ännu svårare för de små liven…. 😉
Vår uppgift i skolan är ju att ge barnen verktygen att klara sig ute i vida världen…..
Kan du ditt ABC och behärskar du dina nio entalsdanser, kan du komma långt…. 😉
Skämt åsido. Om grunden är lagd, ordnar det sig.
Time in Stockholm 
Tid 