…fri från beräkning….

#90kvartillsommarlov

Lördagar är skönast. Vilodag efter en ganska ansträngande vecka och ändå en dag kvar på helgen.

För mig är ”ingenting” ett skönt tillstånd. Det rymmer så mycket, trots att det inte innehåller något.

”Vad gjorde du i helgen då?”

”Inget” kan ett barn säga, fast alla vet att det inte är sant. Men för nästan alla människor betyder alla de där vardagliga sakerna ingenting om man ska berätta om dem, även om de är livsviktiga för en själv. Först när det vardagliga försvinner inser man att det är som om marken under fötterna rycks undan. Som när en nära anhörig går bort eller som när man har blivit sjuk eller blivit allvarligt skadad.

(saknad Misse)

När människor har utsatts för krig, övergrepp, våldtagits, trakasserats för sina åsikter eller sexuella tillhörighet, när ens hem är bombat och skövlat, finns det inte mycket kvar av livets vardagliga trivialiteter. Och inget annat heller. En del flyr, medan andra inte har kraft eller möjlighet. Men de som ändå lyckas och får stanna i det nya landet eller väntar på sitt asylärende får fortsätta kämpa för livet för att en dag få chans till ett vanligt ”ingenting-liv”. Att bara få vara….

De har flytt utan beräkning. Ingen har flytt till Sverige för att få bidrag från svenska staten. Alla vill göra rätt för sig för att – som jag – kunna göra ”ingenting” på helgen.

Om det skulle finnas någon som kommer hit för att sko sig på andra kan jag lova att det finns minst ett tjog infödda svenskar på varje flykting som gör samma sak.

Men min inställning är att hellre fria än fälla.

Alla som misstänkliggör och kallar flyktingar för ”lyxflyktingar”, tycker att alla vi andra är naiva.

Men de har fel! Alla som tror att Sverige skulle klara sig utan invandrare och nyanlända är naiva!

Vi skulle inte klara oss. En dag utan alla dessa i vården – alla städare och taxichaufförer, i skolor och fritids och förskolor. Vi skulle in klara oss varken nu eller i framtiden. Inte tillräckligt många av ”våra egna” ungdomar är nämligen intresserade av vårdyrken eller andra lägre betalda yrken.

Att vi inte vill hjälpa andra människor vars högsta önskan är att hjälpa andra och göra rätt för sig, är vårt lands största misslyckande.

Att vi har blivit så misstänksamma att vi lägger krokben för oss själva, är ett kollektivt misslyckande.

Genom sig själv, känner man andra, sägs det. Men jag har svårt att tro att vårt land består av så många griniga och missunnsamma gubbar och gummor som hellre fäller än friar, utan jag väljer att tro att de bara är vilseförda och dragna vid näsan.

Att skylla på andra är alltid lättare än att stå för egna handlingar. Man tror kanske att man är snäppet bättre om man kan trycka ner någon annan.

Men det är ju inte särskilt konstruktivt.

Även människor som i sak borde kunna samarbeta tussas ihop i en Tv-studio för att diskutera något de egentligen borde kunna enas om på en kafferast. Många gånger vill medier skapa konflikter istället för tvärtom. Varför skulle annars Fi och V diskutera mot varandra på internationella kvinnodagen? Som om man verkligen ville så split i kvinnorörelsen. Sen kan alla hånfullt raljera om att kvinnor inte ens kan komma överens med varann. Man vågar nämligen inte låta Gudrun Schyman diskutera med Kristersson eller Björklund eftersom de vet att Schyman kan prata omkull vilken gubbe som helst.

Men ursäkta…. Nu var det visst jag som misstänkliggjorde SVT…?

Jag vet. I dessa tider är det lätt att smittas av alla konspirationsteorier. Men jag lovar att jobba på det, om du lovar att göra detsamma! 😊