Som den rytmiklärare jag i grunden är, vill jag alltid slå ett slag för ”rörelsen”.
Att vara på väg någonstans och att inte stå stilla. Att inte fastna. Men det gäller ju inte bara den yttre rörelsen – den fysiska rörelsen – utan också en inre resa.
Jag tänker också på ”rörelsen” – den politiska rörelsen som väl kan sägas röra sig framåt i en gemensam tanke tillsammans med meningsfränder.
I min egen fysiska rörelse föds också ofta tankar som kan kännas nyfödda och fräscha.
Jag brukade förr ha ett skämtsamt motto här på bloggen som löd:
”Jag tänker – alltså står jag still”…
Men egentligen hade jag ju fel, eftersom jag visserligen kunde ägna många timmar åt att stillasittande fundera över allt viktigt och oviktigt här i världen, men de bästa tankarna och de mest kreativa idéerna har ju alltid kommit medan jag är i farten och i rörelse.
Lektionsplaneringar utförda medan jag cyklade till jobbet, brukade alltid bli de bästa. Mitt dansprojekt för sexåringar som innebar att barn lär sig bäst genom egen aktivitet och rörelse, ”uppfann” jag under en promenad. Många ämnen till mina blogginlägg har jag också kommit på mitt i en rörelse. Ofta utomhus och på väg någonstans. Kanske frigör rörelsen en energi inom oss som vi omedvetet omvandlar i tankar och meningar med livet?
I mitt dansprojekt rör sig och dansar de 9 entalen vägen fram mot sitt mål – Decimaplatån – som är nästa nivå där de blir 10 gånger mer värda – 10-talsnivån. Och för att tåget de tar, ska röra sig framåt, måste vi alla dansa och lära oss varje entals-dans. Alltså rör sig tåget – Takfartståget X10 – med rörelseenergi. Utan rörelse stannar världen. I rörelsen föds ny energi och nya tankar. Men kanske måste vi stanna upp och förvalta de nya tankarna så att de omvandlas till konkreta ”landvinningar”- uppfinningar, klimatsmarta kloka beslut som tar hand om den rörelse-energi som kan utvinnas i oändlighet utan fossila fotavtryck.
Det är ju så lätt att flyga i svindlande hastighet med ett rörligt intellekt, men att stå med båda fötterna på jorden och plädera för en rik ”inre resa” utan att göra våld på den mark du går på eller de människor du möter, kan vara svårt. Du stöter på motstånd om din rörelse motverkar andras rörelsefrihet.
Att flyga fritt, kors och tvärs över jorden ger en frihetskänsla när du är högt där uppe i det blå, men har du inte luft under vingarna kan du nog gå i stå.
Jag tänker att alltför hög fart gör oss blinda för samtiden. Alltför mycket stillasittande gör oss tunga och vi sjunker ner i ett liknöjt träsk där handlingar och ord fastnar i dyn. Men om vi höjer blicken en aning och tar ett steg i taget ut i världen, hinner vi välja den bästa framtiden för oss alla innan det är för sent…. 🌍
Nu sitter en flicka utanför riksdagshuset i Stockholm och skolstrejkar varje skoldag fram till valet, för att påminna oss vuxna om att ta vuxna klimatsmarta beslut. Såväl politiker som vi vanliga väljare har makten att välja den väg som är bäst.
I vilken riktning ska vi röra oss? Ska vi fortsätta som vanligt och skita i kommande generationers framtid, eller är vår rörelseriktning ändrad?
Kan vi finna nya tankar i tiden genom att ändra vanor och rörelser som kan ta oss till nya sätt att leva?
Jag vet bara att en ung människa som genom att sätta sig ner och hejda sig själv och oss andra i farten rakt fram, skulle kunna få en hel vuxenvärld att bli rörande eniga om att röra sig i en annan riktning….
Att ändra mönster och levnadssätt…..
Är vi redo? Det är den stora frågan!